Arkiv för juni, 2010

Artiklar »

Rödgrön EU-politik skulle göra världen fattigare

[30 Jun 2010 | Ingen kommentar]

Publicerad på Newsmill den 30 juni 2010

De rödgrönas Europaprogram saknar svar på avgörande frågor som skuldkrisen och Europas roll i världen. Deras få konkreta förslag försvårar för dem att uppnå fina mål om fler jobb. Ett rödgrönt Europa innebär försämrat välstånd med färre jobb och en svagare roll i världen.

Stora delar av Europa står på randen av en allvarlig skuldkris, i hög grad som följd av en skadlig stimulanspolitik som svar på finanskrisen. Grekland har redan fallit. Om den avgörande utmaning som skuldkrisen och vikten av ordning i offentliga finanser innebär står inte ett ord i de rödgrönas dokument om vad de gemensamt vill med Europa, som presenterades den 27 juni.

Detta är symptomatiskt för hela dokumentet. Avgörande framtidsfrågor undviks, eller urvattnas till den grad att de helt saknar substans. Antagligen för att de rödgröna inte är överens. Socialdemokraterna har drivit en pragmatisk Europapolitik. I Miljöpartiet har en EU-kritisk medlemskår blivit påtvingad en ny politik. Vänsterpartiet har inte ens demokratiska partibeslut på sin ”nya linje” utan ledningen har valt att köra över partiet.

Finanskrisen visade tydligt vad som händer om ekonomin inte växer. Med krympande resurser får vi arbetslöshet och sociala problem. En stor europeisk utmaning är att utvecklas till en attraktiv och dynamisk kontinent igen. Med skuldproblemen och svårigheten att finansiera pensioner och vård riskerar Europa utvecklas till ett museum för rika indiska turister. Vår röst och betydelse i världen minskar om vi inte släpper fram Europas välståndsbildande krafter.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är motståndare till tillväxt, och det rödgröna dokumentet föreslår således att EU ska sluta fokusera på ”tillväxt och konkurrenskraft”. Hur ska man då kunna föra en jobbpolitik värd namnet? Om EU blir ännu mindre konkurrenskraftigt i den globala ekonomin lär knappast fler jobb skapas här. Tror de rödgröna att Europas miljoner arbetslösa anser att EU fokuserar för mycket på konkurrenskraft?

Närmast helt samstämmig forskning visar att Europas arbetsmarknad är för snårig och reglerad, vilket bidrar till arbetslöshet, inte minst bland unga och invandrare. Det är för svårt att starta företag. Många marknader är skyddade mot konkurrens som gamla skråväsenden. Staten reglerar hur, var och när man ska arbeta. Här behövs mer frihet, men då kräver de rödgröna ett ”socialt protokoll” med ytterligare regleringar. Och de vill införa nya restriktioner mot arbetstagarnas fria rörlighet.

Till de allvarligare punkterna hör att de rödgröna i regering skulle verka för att EU ska driva på för ”rättvis handel”. Ännu ett vackert uttryck, men vad betyder det? Jo, att handeln inte ska vara fri utan att EU ska ställa krav på länder där företag som vill sälja till europeiska konsumenter verkar. Ska vi alltså kräva av en småbonde i Kongo att han uppfyller en viss lönenivå – annars stopp för handel? Eller ska blomsterhandlare i Kenya tvingas införa kollektivavtal för att vi ska vilja köpa deras rosor?

Vad händer då? Bonden får inte sälja, förblir fattig och kan inte ens i framtiden hoppas på intäkter som gör att en bättre lön blir möjlig. Blomsterhandlaren måste slå igen och tvingas kanske in i arbetslöshet i stället. Världen innehåller väldigt många protektionister, inte minst bland de regimer som ofta förtrycker i fattiga länder. Därför måste EU vara den goda kraften som bryter ned gränser och ger fler chansen att komma in i den globala ekonomin. Det är trots allt tack vare globaliseringen som hundratals miljoner människor i Sydostasien lämnade fattigdomen bakom sig.

EU har fått en utrikesminister och en ny diplomatkår väntas ta form i höst. EU kommer nu kunna vara en ännu starkare röst i världen för fred, stabilitet och mänskliga rättigheter. Men de rödgrönas vision stannar vid tomma ord såsom ”EU:s politiska verktyg – så kallade mjuka makt – måste utvecklas snabbare.”

Hur då? EU använder idag ekonomi, handel och diplomati för att påverka omvärlden. Men vi borde göra mer, till exempel stärka möjligheterna att mäkla fred och agera i fler konfliktområden. Men då krävs också hård makt, militär, och det avstår de rödgröna från att kommentera. Således är de inte överens om vad som ska ske med Sveriges största militära operation utomlands, i Afghanistan.De saknar förståelse för att militära instrument ofta är nödvändiga för att förhindra konflikt och skapa fred.

En välkommen men samtidigt mycket förvånande åsikt i de rödgrönas program är att Sverige ska fortsätta delta i Natos insatser. Synnerligen intressant att Vänsterpartiet nu kommit så långt i sin analys att acceptera Sveriges aktiva deltagande i Natos fredsarbete.

Den rödgröna EU-politiken är en urvattnad kompromiss som saknar enhetlig linje och där de konkreta förslagen – som är få – ofta motverkar de övergripande målen. Att låta en rödgrön regering föra Sveriges röst i Europa och påverka Europas utveckling ter sig som ett högst osäkert vågspel.

En rödgrön regering skulle göra Sverige till en bromskloss i Europa och Europa till en svagare aktör för frihet och välstånd i världen.

Johnny Munkhammar och Maria Weimer

Om författarna:

Johnny Munkhammar är riksdagskandidat (M) och författare (med Stefan Fölster) till Sköna Europa.

Maria Weimer är riksdagskandidat (Fp) som arbetat med EU:s utrikes- och säkerhetspolitik i Bryssel.

Artiklar »

Ta försvaret på allvar

[24 Jun 2010 | Ingen kommentar]

Publicerad i Enköpingsposten den 24 juni 2010.

Den politiska utvecklingen i Ryssland är oroande. Osäkerheten om vad framtiden bär med sig har ökat. Det gäller i synnerhet i Östersjöområdet. De förutsättningar som låg till grund för neddragningarna av det svenska försvaret håller sakta men säkert på att förändras.

Folkpartiet liberalerna anser att det nationella försvaret nu måste stärkas. Förmågan att strida i brigader har i praktiken gått förlorad. Om det svenska försvaret också ska kunna möta allvarliga hot från en tekniskt och organisatoriskt avancerad motståndare måste denna förmåga återställas. Det handlar inte primärt om resursbrist, utan om tydliga krav på att organisera befintlig personal och materiel i högre förband.

Folkpartiet tror fortfarande starkt på Sveriges internationella engagemang. Det finns ingen motsättning mellan de förmågor vi uppnår inom ramen för internationella insatser och en nationell försvarsdimension. Dessa två uppgifter är istället ömsesidigt stärkande. Samtidigt har det blivit allt svårare att i en globaliserad värld skilja på nationell respektive internationell säkerhet. Effekterna av storskalig terrorism eller piratverksamhet slår – oavsett var de inträffar – lika hårt och snabbt också mot svenska intressen.

Folkpartiet tror på en stark svensk roll i internationella insatser och här spelar Ledningsregementet i Enköping en nyckelroll. Våra soldater i Afghanistan gör stor nytta för freden och säkerheten i landet. En central del av sin utbildning i ledning har de fått i Enköping.

För Sveriges och Enköpings del är våren 2011 särskilt viktig. Då står vi i beredskap med Nordic Battlegroup ytterligare en gång, med styrkehögkvarteret ånyo placerat på Ledningsregementet. När vi besökte regementet för några veckor sedan kunde vi stolt konstatera att NBG är mycket väl förberedda på sitt uppdrag. Synd då att oppositionen vill lägga ner NBG och ta Sverige ur beredskapen i EU.

Det är fortsatt osannolikt att Sverige skulle utsättas för militära angrepp. Men konsekvenserna av militärt våld är ändå så allvarliga att de kräver förberedelse. Vi behöver därför på nytt inrätta regionala ledningsorgan och återuppta planeringen för ett försvar av Sverige. Samtliga soldater och officerare ska vara krigsplacerade. De strategiskt mest utsatta delarna av vårt land kräver särskild uppmärksamhet. Det var till exempel ett misstag att avskaffa försvaret av Gotland. Dess betydelse för försvaret av Sverige kan knappast överskattas.

Förutsättningarna för ytterligare neddragningar av det svenska försvaret har försvunnit. Vi måste anpassa vår säkerhetspolitik till den politiska utvecklingen i vårt närområde. Därför går Folkpartiet till val på ett starkt svenskt försvar.

Allan Widman, försvarspolitisk talesperson (FP)

Maria Weimer, riksdagskandidat för Uppsala län (FP)

Hemsida, Uppsala »

Cash is Queen

[22 Jun 2010 | Ingen kommentar]

Att driva personvalskampanj är dyrt.

Det ska tryckas broschyrer och flygblad, affischer och visitkort. Det ska annonseras på webben och i lokaltidningarna. Att ha bra personvalsmaterial är viktigt för att få ut sitt budskap. Och man måste ha tillräckligt. Det är inte roligt om broschyrerna tar slut en vecka före valet.

I Uppsala län får ingen av personvalskandidaterna bidrag från partiet. Tyvärr. Det betyder att det gäller att samla in pengar för att ha råd med materialet.

Jag kommer att ordna så kallade fund-raising-kvällar och skriva tiggarbrev till vänner, släkt och supportrar. Allt för att samla in pengar.

Härmed går startskottet för insamlingen.

Skänk en slant!

Tryck på ”donera”-knappen längre ned till höger på den här sidan och hjälp mig bli invald i Sveriges Riksdag 19 september.

Hemsida, Sverige »

För president och fosterland

[20 Jun 2010 | Ingen kommentar]

Sydsvenska dagbladet toppar listan på finurliga och tänkvärda inspel om prinsessbröllopet. Inte bara publicerade de en novell i tre

Republikanska föreningens tidigare logga

delar om Sverige som republik utan sammanställde också läsarnas svar på en republikansk parlör.

DN står också högt i kurs hos mig just nu, med gårdagens ledare om monarkins nackdelar och Lena Anderssons träffsäkra krönika.

Däremot var SvD:s ledarspalt som lamslagen av bröllopsyra; en besvikelse och en fingervisning om att SvD trots många liberala inslag ändå simmar i konservativa vatten.

Själv tillbringade jag gårdagskvällen på Love Republic på Restaurang Republik i Stockholm. ”En helkväll för bröllopsskolkare för att rocka röven av monarkin med republikbossenPeter Althin”, som DN på stan beskriver festen. Träffade ”kungen” i form av komikern Peter Gabrielsson och lyssnade på Anna-Lena Brundin. Stället var fullt med republikaner från Europas alla hörn. Jag visste till exempel inte att de fanns även i Spanien.

På ett personligt plan är jag glad över Victoria och Daniels lycka. De är två väldigt fina och genuina personer som förtjänat varandra. Jag önskar de all lycka till.

Med detta sagt vill jag återgå till principfrågan, nämligen monarkins vara eller inte vara. Som republikan, liberal och statsvetare välkomnar jag debatten om vårt statsskick. Äntligen ifrågasätter, diskuterar och debatterar vi landets högsta position. Vilka är argumenten för och emot monarkin och hur ser alternativen ut?

Några av de senaste dagarnas intressantare inlägg kommer från Lars Ohly, som är den enda partiledare som är öppet republikan. Han skriver på Newsmill om kostnaderna för bröllopet. Jag håller med Ohly om att pengarna borde ha spenderats på något annat i stället, men nu har regeringen bestämt att bröllopet ska bli påkostat och inte får ske i all tysthet, något som kanske paret själva hade önskat. Eftersom det är ett politiskt beslut bör även staten stå för i alla fall en del av kostnaden.

Socialdemokratiska studenter föreslår på samma sajt att talmannen ska göras till statschef. De argumenterar för att det skulle stärka vår parlamentariska demokrati och riksdagens makt. Det är ett intressant förslag som tilltalar mig mer än en folkvald president. En direktvald president skulle få mycket stark legitimitet och därmed också oundvikligen politisk makt. Jag skulle hellre se en opolitisk statschef med representativa uppgifter och skulle därför föredra att personen utnämns av Sveriges Riksdag.

En aspekt som måste tas i beaktande är monarkins stöd hos svenska folket. DN rapporterar om dalande opinionssiffror för kungahuset. Alla principiella frågor om vårt statsskick börjar och slutar i det folkliga stödet. Om populariteten fortsätter sjunka i samma takt kanske vår konstitutionella omdaning tar sin början långt tidigare än väntat.

Om du vill botanisera bland alla hundratals blogginlägg om bröllopet finns några länkar här: kungabröllopet, Republikanska föreningen, och bloggen Svenssons på vänsterkanten som liksom jag gillar Lena Andersson artikel i DN.

Hemsida, Uppsala »

Östhammar – kärnkraftvännernas högborg

[20 Jun 2010 | Ingen kommentar]

I torsdags gjorde jag mitt första kampanjbesök utanför Uppsala. Jag kampanjade på Östhammars gator och torg och diskuterade frågan om en ny reaktor i Forsmark med Östhammarsborna. Över lunch träffades jag lokala folkpartimedlemmar för att prata om valplanering. Östhammars Nyheter gjorde ett reportage om vår kampanjdag i stan, det finns i lördagens upplaga av tidningen – tyvärr endast i pappersform.

Dagen före besöket hade jag fått en kort uppdatering av polisen i Östhammar om säkerhetsläget vid kärnkraftverket. Bevakningen hade skärpts fram till torsdagens riksdagsbeslut och allt var under kontroll. Hela vägen fram till kärnkraftverket var avspärrad, vilket hade nackdelen att jag själv aldrig kunde åka dit ut. Polisen berättade vidare att den pågående utredning om miljöminister Carlgren uppdragit väntas ge svar på vilka ytterligare säkerhetsåtgärder som borde vidtas vid kärnkraftverket. Detta blir givetvis viktigt att diskutera när utredningen är klar. Våre kärnkraftverk måste vara tillräckligt skyddade!

Föga förvånande var nästan samtliga kommuninvånare jag träffade väldigt positiva till kärnkraften. Många arbetar själva vid Forsmarks kärnkraftverk och bor i närheten av anläggningen. De som inte själva arbetar där känner någon som gör det. Bland de jag träffade var två äldre män särskilt minnesvärda. De hade varit med och byggt upp Forsmarks reaktorer på 70-talet och berättade stolta om hur arbetet gått till.

Kärnkraftsbeslutet betyder mycket för Sverige, men efter mitt besök i Östhammar står det klart att det betyder ännu mer för innvånarna i nordöstra Uppland. Hoppas de får som de vill, hoppas det blir en ny reaktor i Forsmark.