Maria Weimer

Publicerad på Newsmill den 30 juni 2010

De rödgrönas Europaprogram saknar svar på avgörande frågor som skuldkrisen och Europas roll i världen. Deras få konkreta förslag försvårar för dem att uppnå fina mål om fler jobb. Ett rödgrönt Europa innebär försämrat välstånd med färre jobb och en svagare roll i världen.

Stora delar av Europa står på randen av en allvarlig skuldkris, i hög grad som följd av en skadlig stimulanspolitik som svar på finanskrisen. Grekland har redan fallit. Om den avgörande utmaning som skuldkrisen och vikten av ordning i offentliga finanser innebär står inte ett ord i de rödgrönas dokument om vad de gemensamt vill med Europa, som presenterades den 27 juni.

Detta är symptomatiskt för hela dokumentet. Avgörande framtidsfrågor undviks, eller urvattnas till den grad att de helt saknar substans. Antagligen för att de rödgröna inte är överens. Socialdemokraterna har drivit en pragmatisk Europapolitik. I Miljöpartiet har en EU-kritisk medlemskår blivit påtvingad en ny politik. Vänsterpartiet har inte ens demokratiska partibeslut på sin ”nya linje” utan ledningen har valt att köra över partiet.

Finanskrisen visade tydligt vad som händer om ekonomin inte växer. Med krympande resurser får vi arbetslöshet och sociala problem. En stor europeisk utmaning är att utvecklas till en attraktiv och dynamisk kontinent igen. Med skuldproblemen och svårigheten att finansiera pensioner och vård riskerar Europa utvecklas till ett museum för rika indiska turister. Vår röst och betydelse i världen minskar om vi inte släpper fram Europas välståndsbildande krafter.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är motståndare till tillväxt, och det rödgröna dokumentet föreslår således att EU ska sluta fokusera på ”tillväxt och konkurrenskraft”. Hur ska man då kunna föra en jobbpolitik värd namnet? Om EU blir ännu mindre konkurrenskraftigt i den globala ekonomin lär knappast fler jobb skapas här. Tror de rödgröna att Europas miljoner arbetslösa anser att EU fokuserar för mycket på konkurrenskraft?

Närmast helt samstämmig forskning visar att Europas arbetsmarknad är för snårig och reglerad, vilket bidrar till arbetslöshet, inte minst bland unga och invandrare. Det är för svårt att starta företag. Många marknader är skyddade mot konkurrens som gamla skråväsenden. Staten reglerar hur, var och när man ska arbeta. Här behövs mer frihet, men då kräver de rödgröna ett ”socialt protokoll” med ytterligare regleringar. Och de vill införa nya restriktioner mot arbetstagarnas fria rörlighet.

Till de allvarligare punkterna hör att de rödgröna i regering skulle verka för att EU ska driva på för ”rättvis handel”. Ännu ett vackert uttryck, men vad betyder det? Jo, att handeln inte ska vara fri utan att EU ska ställa krav på länder där företag som vill sälja till europeiska konsumenter verkar. Ska vi alltså kräva av en småbonde i Kongo att han uppfyller en viss lönenivå – annars stopp för handel? Eller ska blomsterhandlare i Kenya tvingas införa kollektivavtal för att vi ska vilja köpa deras rosor?

Vad händer då? Bonden får inte sälja, förblir fattig och kan inte ens i framtiden hoppas på intäkter som gör att en bättre lön blir möjlig. Blomsterhandlaren måste slå igen och tvingas kanske in i arbetslöshet i stället. Världen innehåller väldigt många protektionister, inte minst bland de regimer som ofta förtrycker i fattiga länder. Därför måste EU vara den goda kraften som bryter ned gränser och ger fler chansen att komma in i den globala ekonomin. Det är trots allt tack vare globaliseringen som hundratals miljoner människor i Sydostasien lämnade fattigdomen bakom sig.

EU har fått en utrikesminister och en ny diplomatkår väntas ta form i höst. EU kommer nu kunna vara en ännu starkare röst i världen för fred, stabilitet och mänskliga rättigheter. Men de rödgrönas vision stannar vid tomma ord såsom ”EU:s politiska verktyg – så kallade mjuka makt – måste utvecklas snabbare.”

Hur då? EU använder idag ekonomi, handel och diplomati för att påverka omvärlden. Men vi borde göra mer, till exempel stärka möjligheterna att mäkla fred och agera i fler konfliktområden. Men då krävs också hård makt, militär, och det avstår de rödgröna från att kommentera. Således är de inte överens om vad som ska ske med Sveriges största militära operation utomlands, i Afghanistan.De saknar förståelse för att militära instrument ofta är nödvändiga för att förhindra konflikt och skapa fred.

En välkommen men samtidigt mycket förvånande åsikt i de rödgrönas program är att Sverige ska fortsätta delta i Natos insatser. Synnerligen intressant att Vänsterpartiet nu kommit så långt i sin analys att acceptera Sveriges aktiva deltagande i Natos fredsarbete.

Den rödgröna EU-politiken är en urvattnad kompromiss som saknar enhetlig linje och där de konkreta förslagen – som är få – ofta motverkar de övergripande målen. Att låta en rödgrön regering föra Sveriges röst i Europa och påverka Europas utveckling ter sig som ett högst osäkert vågspel.

En rödgrön regering skulle göra Sverige till en bromskloss i Europa och Europa till en svagare aktör för frihet och välstånd i världen.

Publicerad i Enköpingsposten den 24 juni 2010.

Den politiska utvecklingen i Ryssland är oroande. Osäkerheten om vad framtiden bär med sig har ökat. Det gäller i synnerhet i Östersjöområdet. De förutsättningar som låg till grund för neddragningarna av det svenska försvaret håller sakta men säkert på att förändras.

Folkpartiet liberalerna anser att det nationella försvaret nu måste stärkas. Förmågan att strida i brigader har i praktiken gått förlorad. Om det svenska försvaret också ska kunna möta allvarliga hot från en tekniskt och organisatoriskt avancerad motståndare måste denna förmåga återställas. Det handlar inte primärt om resursbrist, utan om tydliga krav på att organisera befintlig personal och materiel i högre förband.

Folkpartiet tror fortfarande starkt på Sveriges internationella engagemang. Det finns ingen motsättning mellan de förmågor vi uppnår inom ramen för internationella insatser och en nationell försvarsdimension. Dessa två uppgifter är istället ömsesidigt stärkande. Samtidigt har det blivit allt svårare att i en globaliserad värld skilja på nationell respektive internationell säkerhet. Effekterna av storskalig terrorism eller piratverksamhet slår – oavsett var de inträffar – lika hårt och snabbt också mot svenska intressen.

Folkpartiet tror på en stark svensk roll i internationella insatser och här spelar Ledningsregementet i Enköping en nyckelroll. Våra soldater i Afghanistan gör stor nytta för freden och säkerheten i landet. En central del av sin utbildning i ledning har de fått i Enköping.

För Sveriges och Enköpings del är våren 2011 särskilt viktig. Då står vi i beredskap med Nordic Battlegroup ytterligare en gång, med styrkehögkvarteret ånyo placerat på Ledningsregementet. När vi besökte regementet för några veckor sedan kunde vi stolt konstatera att NBG är mycket väl förberedda på sitt uppdrag. Synd då att oppositionen vill lägga ner NBG och ta Sverige ur beredskapen i EU.

Det är fortsatt osannolikt att Sverige skulle utsättas för militära angrepp. Men konsekvenserna av militärt våld är ändå så allvarliga att de kräver förberedelse. Vi behöver därför på nytt inrätta regionala ledningsorgan och återuppta planeringen för ett försvar av Sverige. Samtliga soldater och officerare ska vara krigsplacerade. De strategiskt mest utsatta delarna av vårt land kräver särskild uppmärksamhet. Det var till exempel ett misstag att avskaffa försvaret av Gotland. Dess betydelse för försvaret av Sverige kan knappast överskattas.

Förutsättningarna för ytterligare neddragningar av det svenska försvaret har försvunnit. Vi måste anpassa vår säkerhetspolitik till den politiska utvecklingen i vårt närområde. Därför går Folkpartiet till val på ett starkt svenskt försvar.

Allan Widman, försvarspolitisk talesperson (FP)

Maria Weimer, riksdagskandidat för Uppsala län (FP)

Publicerad i Dagens Industri den 18 juni 2010.

Ett förnyat förtroende för ­allians­­regeringen i höstens val innebär också ett definitivt steg till på vägen mot nya kärnkraftsreaktorer i Forsmark, skriver Carl B Hamilton och Maria Weimer (FP) på DI Debatt.

Riksdagen fattade i går ett historiskt beslut att slopa det byggförbud för kärnkraft som har funnits i Sverige sedan folkomröstningen. Tillsammans med avskaffandet av den så kallade tankeförbudslagen 2006, är detta det viktigaste beslutet på länge för att utveckla en modern svensk energipolitik.

Nu kan diskussioner om framtidens kärnkraft äntligen ta vid. Hur ska framtidens kärnkraftverk konstrueras och var ska de placeras? Teknikutvecklingen har gått snabbt fram sedan ­våra gamla reaktorer byggdes. Hur tar vi bäst vara på svensk forskning och ­utländska erfarenheter på området? Det finns ännu inga svar på dessa ­frågor utan de kräver en ingående ­analys de närmaste åren.

Folkpartiets slutsats är att det är kraftbolagen – i praktiken Vattenfall, Eon och Fortum – som ska planera, bygga och driva nya reaktorer. Det är också de som avgör var och hur många reaktorer som byggs inom ramen för maximalt tio ersättningsreaktorer.

Med tanke på befolkningstillväxt och den ekonomiska expansionen i regionen kan så småningom en ny ­reaktor komma att byggas i Forsmark. Med en ny reaktor i Forsmark slipper man stora energiförluster vid ­över­föring av el.

För bara två veckor sedan valde Svensk kärnbränslehantering, SKB, att planera slutförvaringen av vårt ­svenska kärnbränsle i Forsmark. Det bety­der att infrastrukturinvesteringar redan är planerade i området.

Folkpartiet är stora Europavänner, och vi ser gärna att vi också kan exportera koldioxidren el till en gemensam europeisk energimarknad, för att på så sätt minska koldioxidutsläppen från dagens fossilbaserade anläggningar i Polen och Tyskland.

Kärnkraften blir en viktig valfråga. Alliansregeringens ­klimat­vänliga och ambitiösa energi­politik står mot stora löften och ­glädje­kalkyler från oppositionen.  I går kom Sverige ett steg närmare en trygg svensk elförsörjning. I höstens val är det väljarnas tur att ta nästa steg.

Ett förnyat förtroende för ­allians­­regeringen i höstens val innebär också ett definitivt steg till på vägen mot nya kärnkraftsreaktorer i Forsmark.

Carl B Hamilton, riksdagsledamot (FP), ordförande, näringsutskottet, talesman, energi­frågor

Maria Weimer, riksdagskandidat (FP) Uppsala län

Följande debattartikel publicerades i UNT av Ismail Kamil och mig. Vi är Fp:s två toppnamn i Uppsala län, valet 2010.

Sveriges elproduktion bygger till nära hälften på kärnkraft. Inom några år kommer dock reaktorer att behöva stängas av på grund av åldersskäl. Den gångna vargavintern, där en del kärnkraftsreaktorer stod stilla, ger oss en klar bild av hur det kan bli utan kärnkraft. Folkpartiet tycker det måste bli tillåtet att bygga nya kärnreaktorer för att ersätta de gamla.

Sveriges riksdag kommer med all sannolikhet att på torsdag rösta för en ny kärnkraftspolitik. Förslaget innebär bland annat att beslutet om avveckling av kärnkraften upphävs från och med 1 augusti i år och att ny kärnkraft blir tillåten från och med 1 januari 2011.

Våra politiska motståndare som vill stänga Forsmark och Oskarshamn brukar framhäva alternativa energikällor som lösning. Visst ska forskningen kring förnybara källor fortsätta men att tro att sol, vind och vatten kan ersätta kärnkraftverken under de kallaste februarinätterna – det är naivt.

Vindkraften står för i genomsnitt cirka två procent av elproduktionen. När det var som kallast och mest vindstilla levererade vindkraften i genomsnitt en procent av den totala elproduktionen.

Elen är viktig för Sveriges välstånd och ekonomiska utveckling. Enbart förnybara källor kommer inte under de kommande decennierna att kunna leva upp till vårt behov av en omfattande och stabil elproduktion. Det finns bara två realistiska utgångar vid ett avskaffande av kärnkraften: antingen tvingas svensk basindustri läggas ned eller så måste Sverige börja importera rysk gas och kolkraft.

För oss är det självklart att de gamla kärnreaktorerna ska ersättas med nya. Kärnkraften behövs för att säkerställa rimliga elpriser för villaägare och för att behålla och utveckla svensk basindustri.

På torsdag tar Sveriges riksdag ett litet steg mot att trygga svensk elförsörjning. I höstens val kan du ta ett stort steg för att säkra rimliga elpriser.

Ismail Kamil
Maria Weimer
riksdagskandidater (FP)

Världen håller just nu på att hämta sig från den värsta internationella lågkonjunk­turen på årtionden. Också Sverige har drabbats, men tack vare välskötta statsfinanser har vi kunnat möta lågkonjunkturen med kraftfulla stimulanser. Det gör att vi nu slipper de hårda budgetsaneringar som andra länder går igenom. Men nu är det dags att lyfta blicken och fundera kring hur Sverige ska kunna växa efter krisen.

I dag samlas Folkpartiet Liberalerna till partiråd i Uppsala och vi kommer att fokusera på hur Sverige fortsatt ska vara ett växande land i en allt mer globaliserad värld.

Om Sverige även framöver ska kunna dra nytta av den ökande globaliseringen får vi inte fastna i att bara förvalta – det behövs en tydlig idé om hur Sverige ska kunna växa i en värld som krymper. Det finns en rad utmaningar som vi behöver fundera på hur vi ska möta.

Det handlar om att Sverige ska återupprättas som kunskapsnation. Folkpartiets arbete för att skapa en kunskapsskola är ett led i detta. Tidigare betyg, ordning och arbetsro i klassrummet och en uppvärdering av läraryrket kan bidra till att skapa en skola där alla elever får chansen att lyckas.

Just nu genomförs också historiska satsningar på forskning som vi söker väljarnas förtroende för att fullfölja under nästa mandatperiod. Sverige ska ligga i världstoppen när det gäller investeringsklimatet för forskning och utveckling.

För att göra Sverige till en kunskapsnation är det också centralt att det måste löna sig bättre att bo i Sverige för den som har ­utbildat sig länge. Folkpartiet försvarar principen om att alla ska behålla minst hälften av en inkomstökning. Därför är det dags att avskaffa den så kallade värnskatten, som är en straffskatt på utbildning.

Det handlar om jobben. För människors självkänsla och makt över vardagen är det centralt att ha ett arbete att gå till. Det är också avgörande för välståndet i vårt land att fler kommer i arbete. Ett särskilt problem är att Sverige i många år har haft högre ungdomsarbetslöshet än omvärlden. Folkpartiet föreslår en satsning på lärlingsjobb för ungdomar upp till 23 år.

Lärlingsjobb är vanliga i Tyskland och Danmark, och det är en av huvudförklaringarna till att dessa länder har lägre ungdomsarbetslöshet. Lärlingsjobb öppnar nya vägar in i ett yrke för den som inte tidigare har erfarenhet eller yrkesexamen.

Vänsterblocket går nu till val på en fördubblad arbetsgivaravgift för unga. Det vore ett dråpslag mot ungas chanser på arbetsmarknaden. Folkpartiet och Alliansen säger bestämt nej till vänsterblockets ungdomsskatt.

Det handlar om att bryta utanförskapet. För många människor blir socialbidragen en fattigdomsfälla. Vi vill förändra detta och införa en jobbstimulans i socialbidragen.

Vi vill också förtydliga lagen så att det blir möjligt att ställa krav på någon form av motprestation för arbetsföra som har socialbidrag. En meningsfull aktivitet eller praktik gör att den enskilda människan blir bättre förberedd för arbetslivet.

Krav på motprestation ska självklart inte gälla för dem som inte är arbetsföra. Det måste också vara möjligt att få utfyllnad utan motprestation för familjer med mycket knappa marginaler. Men när det gäller den grupp som egentligen både vill och kan arbeta ska kraven vara tydliga.

I dag gör reglerna att den som lever på socialbidrag inte tjänar någonting på att ta ett jobb – socialbidraget sänks krona för krona mot inkomsten. Människor blir inlåsta i ett bidragsberoende. Det måste brytas.

Vi föreslår därför att den som har social­bidrag under längre tid ska få behålla upp till 1?500 kr per månad från förvärvsarbete, utan att detta påverkar biståndsbedömningen. Denna jobbstimulans ska gälla som längst sex månader.

Det handlar om tryggheten. Vi svenskar berömmer oss ofta för att ha starka sociala skyddsnät, men det finns ett gapande hål i detta skydd – det finns ingen allmän arbetslöshetsförsäkring. Följden har blivit att många människor saknar trygghet om de oväntat mister jobbet.

Vi i Folkpartiet föreslår en allmän och statlig arbetslöshetsförsäkring. Den största motståndaren till denna trygghetsreform är faktiskt Socialdemokraterna. Det är häpnadsväckande att ett parti som påstår sig värna allas trygghet inte vill att den tryggheten ska gälla också vid arbetslöshet.

Sverige står inför stora utmaningar. Vi har klarat förändringar förut och kommer att göra det igen.

Men då behövs en politik som sätter jobben, kunskapen och tryggheten främst och som tar kampen mot utanförskap på allvar. Därför behövs Folkpartiet och Alliansen i regeringen.

Erik Ullenhag
partisekreterare och riksdagsledamot (FP)
Ismail Kamil
riksdagskandidat (FP)
Maria Weimer
riksdagskandidat (FP)
UNT 30/5 2010