Maria Weimer

Publicerad i UNT.

Utan kvinnors perspektiv i freds- och säkerhetsarbetet bortser vi från halva världsbefolkningens behov. Minst 30 procent av de antagna till svenskt yrkesförsvar bör vara kvinnor och alla höga officerare måste genomgå jämställdhetsutbildning, skriver Maria Weimer.

Sverige är aktivt i ett antal olika freds­bevarande insatser runt om i världen. Vi bi­drar­ inom ramen för FN, Nato och EU för att försvara mänskliga rättigheter, skydda civilbefolkning och övervaka fredsavtal. Men det internationella samfundets arbete för fred lider av en stor brist.

Länge har vi helt missat att ta tillvara kvinnornas perspektiv. Kvinnornas perspektiv på fredsavtal och konfliktlösning skiljer sig ofta från de traditionellt manliga aktörernas, vilka i regel är de som deltar i förhandlingar.

I många konfliktdrabbade samhällen är det kvinnorna som har ansvaret för familjen. Studier visar att de i en valsituation ofta väljer att satsa resurser på mat, husrum och långsiktig utveckling i stället för på vapen eller fortsatt konflikt.

Det är i regel kvinnorna som uppfostrar barnen och därmed har makt att påverka deras samhällssyn och en framtida försoningsprocess. Sist men inte minst är kvinnor föremål för könsbaserat våld och krigsförbrytelser som leder till oläkbara mentala och psykiska sår och splittringar hos de utsatta individerna, liksom i familjer och samhällen. Denna aspekt glöms ofta bort. Av dessa och många andra skäl ska kvinnor ha en central roll i fredsarbetet.

Sedan FN:s säkerhetsråd antog resolution 1?325 om kvinnor, fred och säkerhet för tio år sedan har jämställdhetsarbetet fått mer fokus i FN, Nato och EU. Det handlar dels om att skapa jämställda nationella försvarsmakter, dels om att ta hänsyn till kvinnor i det internationella fredsarbetet. Men arbetet har hittills gått långsamt och mestadels kretsat kring ord och deklarationer. Endast lite handlar om konkreta mål och tydliga riktlinjer.

Folkpartiet har utsett ett antal arbetsgrupper för att formulera vår politik inför valet. I arbetsgruppen för försvar och säkerhetspolitik ska vi utforma partiets förslag för en dynamisk och effektiv försvars- och säkerhetspolitik. Jag ingår som ledamot i gruppen och vill verka för att följande konkreta förslag blir folkpartiets politik:

- När Sverige ställer om till yrkesförsvar bör vi sätta ett högt mål för antalet kvinnor som antas. Minst 30 procent av de antagna bör vara kvinnor. Om vi kan ha målsättningar för försvarsmateriel och insatsberedskap kan vi också ha det för jämställdhet särskilt som kvinnliga soldater visat sig vara av stor betydelse i utlandsinsatser.

- När fler kvinnor anställs måste även material och utrustning anpassas därefter. Kvinnliga generaler ska inte behöva bära manliga kalsonger med Y-front.

- Brott mot förhållningsregler om sexköp och sexuella trakasserier måste bestraffas och får aldrig sopas under mattan, vilket ibland är fallet i dag. Sådana händelser grusar förtroendet för det internationella samfundet hos lokalbefolkningen på nolltid och omöjliggör ett trovärdigt fredsbyggande.

- Sexuellt våld är ett brott såväl i konflikt som i fredstider. Därför måste amnesti för sådana brott avskaffas och rättssystemen i de konfliktdrabbade länderna stärkas. Här bör Sverige ta initiativ till att utarbeta en strategi för att avskaffa straffriheten.

- Sverige bör även i EU och Nato föreslå mål för kvinnligt deltagande i internationella insatser. I exempelvis Nato varierar andelen kvinnor i de nationella försvarsmakterna mellan 8 och 13 procent i de olika medlemsländerna. Ribban måste höjas för att antalet kvinnor i internationella insatser i sin tur ska kunna öka.

- Samtliga högre officerare i Försvarsmakten bör genomgå jämställdhetsutbildning. På detta sätt föregår de med gott exempel i Sverige och utlandet och det fortsatta jämställdhetsarbetet kan förhoppningsvis underlättas.

- Sverige bör ta initiativ till en internationell personalpool av utbildade jämställdhetsrådgivare som kan användas i både FN, Nato och EU. Efterfrågan av jämställdhetsexperter är stor både i fält och i högkvarteren.

- I medling och fredsförhandlingar ska kvinnornas perspektiv beaktas, om det så gäller Georgien, Aceh eller Mellanöstern. Kvinnliga nätverk och organisationer ska alltid involveras och hänsyn tas till deras synpunkter.

- I internationella militära insatser bör rutiner utvecklas för hur kvinnor med ansvarsfulla positioner i det lokala samhället kan identifieras för att kunna konsulteras inför viktiga beslut. Även övriga kontaktytor med den kvinnliga befolkningen bör byggas upp.

Frågor om kvinnors säkerhet får inte bara behandlas som en ”mjuk” fråga. Det handlar i högsta grad om ”hård” säkerhet. Erfarenheter från jämställdhetsarbete i internationellt fredsarbete visar på effektivare och säkrare insatser. Jag hoppas kunna bidra med bland annat dessa förslag till Folkpartiets nya säkerhetspolitiska program. Utan hänsyn till kvinnors perspektiv uppnår vi inte långvarig fred, utan bortser från halva världsbefolkningens behov.
Maria Weimer
Riksdagskandidat för folkpartiet i Uppsala län
Ledamot i folkpartiets arbetsgrupp för försvar och säkerhetspolitik

Publicerad i UNT, 11/12 2009.

Miljöpolitiken är till för att vi människor ska kunna fortsätta äta, dricka, leva och andas. Men lika viktigt är det att våra städer kan fortsätta utvecklas, att vi kan resa och handla. Med marknadsanpassade liberala åtgärder kan vi göra både och. Det bästa julklappstipset är därför utsläppsrätter. Det skriver Maria Weimer (FP).

I dagarna samlas 15 000 delegater från 192 länder i Köpenhamn för att diskutera hur utsläppen av växthusgaser kan minskas. Kyotoprotokollets målsättning sträcker sig bara till 2012 och räcker inte till längre. I den danska huvudstaden kan förhoppningsvis ett nytt avtal klubbas som ålägger länder att minska utsläppen.

Klimatfrågan fick nytt liv efter att FN:s klimatpanel 2007 med större säkerhet än tidigare kunde peka ut att mänskliga utsläpp orsakar den temperaturhöjning som observerats. Al Gore beredde sedan vägen för en världsomfattande kampanj för att uppmärksamma jordens uppvärmning.

Sedan dess har kraven på åtgärder haglat i debatten. Alltför ofta handlar det bara om att utsläppen ska minska inte hur det ska ske. Och när väl det senare inträffar brister det ofta i både balans och konstruktivitet. För mig som liberal är det viktigt att inte påtvinga människor en viss livsstil. Klimathotet ska inte göras till skäl för politiska pekpinnar om hur människor ska leva.

Som folkpartist är jag framtidsoptimist och vill verka för liberala svar på miljöproblemen. Det börjar med personligt ansvar och engagemang. Konsumentmakt är en viktig del i miljöarbetet. Såsom medvetna konsumenter kan vi styra producenter.

Vi kan även själva påverka vår energiförbrukning. Via kunskapsöverföring och ny teknik i hemmet kan förbrukning medvetandegöras och effektiviseras. Politikers roll bör vara att underlätta för individen att fatta klimatsmarta val.

En självklar princip bör vara att den som förorenar ska betala för sig. Styrmedel i form av trängselavgifter har fungerat utmärkt för att minska trycket på överbelastade vägar, i London liksom i Stockholm. Det bör införas även i Uppsala och övriga landet. Även system med äganderätter är en effektig metod som använder marknadskrafter i miljöpolitiken.

Teknikoptimism, uppfinningsrikedom och entreprenörskap kan göra underverk för miljön. Forskning och teknikutveckling bör därför främjas i högre grad. Framför allt bör vi svenskar kunna exportera miljövänlig teknik till länder som ännu inte hunnit så långt i sitt miljöarbete. Ökad frihandel är också ett steg på vägen och bidrar till att smart teknik sprids snabbare.

Frågan om energi har på sistone blivit en kontroversiellt och internationellt sett mycket känslig fråga. Europa har upplevt både gaskrig och energitvister de senaste åren. Sveriges elproduktion är baserad på vattenkraft och kärnkraft och är i princip fri från klimatpåverkande utsläpp. Därför bör vi i mycket större utsträckning exportera el till övriga Europa. En europeisk energimarknad skulle också minska sårbarheten och möjliggöra effektivare användning av energi.

Handel med utsläppsrätter är ett lysande exempel på hur marknadskrafter kan styra miljöpolitiken. Utsläppsrätten ger tillstånd att släppa ut en viss mängd växthusgaser under en tidsperiod. I dag kan du som individ köpa utsläppsrätter på nätet.

Systemet finns redan på europeisk nivå och bör spridas till lokal nivå men även till andra länder utanför EU. Tänk om Kina och Indien anslöt sig till handel med utsläppsrätter, vilken effekt det skulle ha på de globala utsläppen!

Det finns med andra ord gott om förslag för att minska växthuseffekten. Vi behöver helt enkelt mer uppfinningsrikedom och mindre skrämselpropaganda i miljöpolitiken. Hur utsläppen ska minskas är minst lika viktigt som att de ska minska.

Forskningsrönen om jordens uppvärmning måste tas på allvar. Samtidigt får debatten inte utmynna i panik och förhastade åtgärder som begränsar tillväxt och utveckling. Miljöpolitiken är till för att vi människor ska kunna fortsätta äta, dricka, leva och andas i naturen. Men lika viktigt är det att våra städer kan fortsätta utvecklas, att vi kan fortsätta resa och handla. Med marknadsanpassade liberala åtgärder kan vi göra både och. Det bästa julklappstipset är därmed att gå och köpa utsläppsrätter till familjen.

Maria Weimer
kandidat till riksdagslistan, Uppsala län (FP)

Publicerad i FP:s medlemstidning, NU.

Fråga en litauer och en spanjor vad EU:s utrikespolitik bör fokusera på och du får helt olika svar. Litauern skulle sannolikt tala om Östeuropa och tycka att demokratisering av Vitryssland bör vara EU:s främsta mål. Spanjoren däremot skulle i stället vilja stärka unionens relation till Sydamerika och hävda att Honduras ska stå högst på dagordningen.

De 27 EU-länderna har ofta diametralt skilda åsikter om utrikes- och säkerhetspolitiken vilket bottnar i olika historiska erfarenheter och geografiska läge, och givetvis också regeringens politiska färg. Länder med ett förflutet som kolonialmakter har oerhört starka band till sin tidigare kolonier som vi som svenskar har svårt att sätta oss in i. De östliga EU-medlemmar som varit under rysk ockupation är givetvis mycket känsliga för allt som rör Ryssland. Bevekelsegrunder för utrikespolitiska ställningstaganden är ofta traditionsbundna och djupt förankrade. I början av en utrikespolitisk förhandling i Bryssel kan olikheterna ofta synas vara fler än likheterna.

Trots viktiga skiljelinjer finns i EU en tydlig riktning mot ökad gemenskap och ökat samtycke i utrikespolitiken. De senaste tio åren har säkerhetspolitiska instrument byggts upp som stöd för unionens utrikespolitik. Det har möjliggjort för EU att skicka militär trupp och civil personal till konfliktområden världen över vilket ökat vårt inflytande på den internationella arenan.

De nationella utrikesministrarna har allt oftare lagt märke till att gemensamma europeiska uttalanden väger mycket tyngre än enstaka länders åsikter. Kostnaden för att avvika från sin nationella position och gå med på en kompromiss är värd priset av en gemensam europeisk politik. När EU talar med en enda röst blir vi en oslagbar aktör som med stor tyngd kan påverka världspolitiken. Inte att förglömma att unionens inre marknad är den största i världen och att EU är den största enskilda biståndsgivaren.

Sedan 1 december pågår febril verksamhet här i Bryssel med att implementera Lissabonfördraget. Efter åtta år av förhandlingar och folkomröstningar har EU nu en ny författning. Juristerna kliar sig i huvudet för att reda ut hur de nya reglerna bäst ska genomföras och byråkraterna kivas om de nya toppjobben. Inom utrikespolitiken medför det nya fördraget en rad förändringar som förhoppningsvis kommer att leda till ökad samordning i utrikesfrågorna.

Den nya Höga representanten Catherine Ashton har en dubbel roll att agera EU:s utrikesminister samtidigt som hon är kommissionär. Detta bör rimligtvis öka samstämigheten mellan bistånd, handel, energi och utrikesfrågor. Till sitt förfogande får hon en europeisk diplomatkår och ett 140-tal EU-ambassader världen över.

Men det kommer att bli svårt för Ashton att hålla i tyglarna för utrikesfrågorna. Den nya uppsättningen av kommissionärer talar för ökad splittring snarare än samordning av politiken. Kommissionsordförande Barrosos nya förslag innebär att fem andra kommissionärer också har ansvarsområden som berör utrikespolitiken. De viktiga grannskapsfrågorna som rör bland annat Östeuropa och Kaukasus samt humanitär hjälpverksamhet har lyfts ut från Ashtons portfölj och lagts på separata kommissionärer.

Till detta kommer en allt starkare känslighet hos Kommissionen mot medlemsstaternas inblandning i det man anser vara den egna verksamheten. Ashton står inför sitt livs utmaning att lyckas med konststycket att hålla samman de 27 utrikesministrarna och dessutom samordna med fem kommissionärer. Ashton har anklagatas för att vara okänd i utrikespolitiska kretsar och inte vara den som kan ”stoppa trafiken i Peking och Moskva”. Hennes största utmaning de första åren kommer nog inte att vara Kina och Ryssland utan snarare att förmedla en gemensam europeisk utrikespolitik.

Maria Weimer

Ersättare till Riksdagen, Uppsala län

Arbetar just nu i Bryssel med EU:s utrikespolitik under det svenska ordförandeskapet

Artikel om Colombias huvudstad Bogota, publicerad i tidsskriften Liberal Debatt, april 2009, i en serie om städer i världen.

Det sägs att när du varit i Colombia i en vecka kan du skriva en artikel, när du varit där en månad kan du skriva en bok. När du varit där ett år går det inte längre att skriva något för att du förlorat dig i den komplexa situationen i landet.

Colombia är landet där det är lättare att få tag på en lönnmördare (sicario) än en icke-korrumperad politiker och där alltför många fattiga tjejers högsta dröm är att skaffa sig silikonbröst för att kunna bli den lokala maffiabossens privata prostituerade. Våldet är allorstädes närvarande och så mycket mer groteskt än det går att föreställa sig. Svårigheterna som landet lider av återspeglas på ett eller annat sätt i huvudstadens myller. Men det krävs att du stannar till och tar dig en ordentlig titt för att skönja vad som pågår.

Bogotá ligger utspritt som en platt myrstack över en stor slätt nedanför berget Monserrate. Med berget som bakgrund tror du dig stå i en dalgång, men staden ligger egentligen på en stor bergsplatå på 2600 meter över havet.

Uppifrån berget syns stadens olika delar tydligt. Skyskraporna i affärskvarteren, de skrangliga bussarna längs den långa 70:onde gatan, stadsbebyggelse som sträcker sig långt bort ända till de ökända förortena som ringlar sig upp för kullarna på andra sidan slätten.

I Bogotás rika stadsdelar går det att röra sig som vilken huvudstad som helst. I kvarteret 93 strax nedanför berget Monserrate kan du shoppa på Mango och Zara och dricka kaffe latte för svenska priser. Snitsiga gallerior kantar gatorna bredvid dyra barer där colombiansk rom beställs flaskvis i stället för i glas.

En lyxig stadsdel i vilken huvudstad som helst, innan du träffar på narkotikamaffian. Lätta att upptäcka eftersom varje maffioso åtföljs av en handfull unga tonåriga fotomodeller, plastikopererade i varenda del av kroppen, samt lika många välbeväpnade livvakter. Få ställen vågar stänga dem ute eftersom de har så äckligt mycket pengar – och vapen. När flickorna kommer ut från damrummet och snörvlande stryker sig om näsan så är de inte förkylda utan höga på colombianskt kokain.

Du upplever en annan sida av staden om du tar bussen ut från centrum, upp för kullarna till Ciudad Bolivar. Hhär är det billigare att bo, el och vatten kostar mindre, enligt en indelning av staden i sociala skikt. Bebyggelsen är hemmagjord, tvåvåningshus med plåttak kantar leriga gropiga grusvägar. Internflyktingar som tar sig till huvudstaden från krigshärjade områden i landet stannar ofta här i stadens utkant. Om du börjar tala med ungdomar på gatorna förstår du snart att här styr representanter för FARC-gerillan, paramilitärerna och de andra rebellgrupperna. Fattiga ungdomar rekyreteras till lovande arbete på landsbygden som visar sig vara träningsläger för den väpnade kampen.

Även polisen härjar fritt i förorten. I Ciudad Bolivar kan lagens väktare ibland ägna sig åt att ”matar perros”, vilket går ut på att på måfå skjuta ungdomar som är ute på gatorna på nätterna. Det underlättar den ”sociala utrensning” som man vill uppnå för att få mer lugn och ro i staden.

Samtidigt som konflikten avspeglas varstanns, slås du av den kulinariska och kulturella rikedom Bogotá erbjuder. Små kvarterskrogar bjuder på allt från nationalrätten Ajiaco till mexikanska eller kinesiska läckerheter. Gatuförsäljarna säljer läckra majskakor ända in på småtimmarna. Konstnärer och skådespelare gör gripande tolkningar av den brutala konflikten i landet på allt från gatuteatrar till stora teaterscener.

Latinamerikas äldsta demokrati är samtidigt världsledande i antalet internflyktingar. Den glada colombianska salsamusiken erövrar världen samtidigt som fackföreningsmedlemmar och journalister mördas i rasande fart. Magstarka motsättningar utmärker Colombia och dess huvudstad Bogotá. För den som fascineras av en gripande historia och färgsprakande upplevelser är det rätt stad att besöka.

Maria Weimer

arbetar med EU:s utrikespolitik för UD i Bryssel och var tidigare stationerad i Colombia

Publicerat i FP:s medlemstidning, NU.

Europafrågan har fått nya perspektiv i svensk debatt. Miljöpartiets ledning har äntligen lagt EU-motståndet åt sidan och vill i stället verka inifrån unionen för att förbättra den. En självklar ståndpunkt för det gröna etablissemanget i resten av Europa och ytterligare ett bevis på de svenska ekologisternas bakåtsträvan att det tagit dem så lång tid. Vänsterpartiet står nu ensamt kvar som EU-kritiskt riksdagsparti. I Europaparlamentsvalet kanske också Junilistan och Sverigedemokraterna sällar sig till den EU-kritiska populistiska skaran.

Folkpartiet har i det här sammanhanget en särställning bland EU-vänner som partiet med de största EU-entusiasterna. Svenska liberaler har alltid förespråkat ett aktivt medlemskap i unionen och ofta presenterat de mest framsynta och visionära förslagen.

En välkänd slogan i våra liberala Europavalskampanjer har varit att unionen ska vara ”smal men vass”. Denna slogan har stått på två ben. Ett vasst EU har effektiva beslutsprocesser och kan leverera bra politik med starka budskap när 27 länder talar med en röst. Grundbulten för en vass union måste samtidigt vara en stark subsidiaritetsprincip. Denna tungvrickare är mer än bara en klyscha i EU-debatterna. Subsidiaritetsprincipen ska säkerställa att beslut fattas på lägsta möjliga nivå inom unionen och att arbetsfördelningen mellan EU och dess medlemsstater förblir tydlig. Därmed bör EU:s beslutsområden inte utvidgas i alla oändlighet. Det finns politikområden som inte har i Bryssel att göra – EU ska vara smalt.

För en liberal Europavän som värnar om en union som är både smal och vass blir den konsekventa frågan, vilka politikområden som då ska ligga utanför EU:s beslutsrätt. Som Sveriges mest EU-vänliga parti har vi en skyldighet att ge tydligare svar på den frågan. Hur smal vill vi egentligen ha framtidens union?

I det författningsförslag som Cecilia Malmström utarbetade 2002 stakas ett antal områden ut där EU enligt Malmström bör ha exklusiv kompetens: handel, inre marknad, valutafrågor, utrikespolitik, miljö- och immigrationsfrågor. Vidare listas ett antal områden där unionen och medlemsstaterna har delad kompetens. Bör det inte dessutom finnas ett antal områden där vi som liberaler inte vill ha något EU-inflytande alls? Behöver vi EU för en bra skolpolitik eller vår socialpolitik? Är det rimligt att ha ett europeisk kulturprogram?

Som liberaler har vi en tydlig uppgift inför Europaparlamentsvalet 2009: Ett smalare och vassare EU. Vi måste fylla vår gamla slogan med nytt innehåll och bli tydligare med att EU inte ska syssla med allt!

Maria Weimer

Ersättare till riksdagen

Folkpartiet Uppsala