Maria Weimer

5-årings teckning av Europa - CC-Flickr

I går firade jag Europadagen på Uppsalas gator och torg. Vi höll i ett torgmöte och delade ut euro i chokladpengar och liberala flygblad med vår Europavision.

Den 9 maj förblir en viktig högtidsdag för mig. Inte bara är det dagen då Schumandeklarationen skrevs under 1950, vilket utgjorde grunden för EU-samarbetet. Det är också dagen efter att andra världskriget tog slut i Europa 1945. Andra världskriget utgör fortfarande ett särskilt trauma i den tyska delen av min familj. Min farfar Josef Weimer var inkallad i kriget. Min farmor som var kvar i byn i södra Tyskland hade en tuff tillvaro då hon försökte försörja sina två söner i krigets och ransoneringarnas tid. Min far föddes bara några månader efter att kriget tagit slut.

Krig var inget nytt i min släkt, eller ens i den delen av Europa. Vi härstammar från en by i Tyskland nära franska gränsen och krigen har härjat i området så långt man kan minnas. Min farfars far stred i de fruktansvärda skyttegravarna i första världskriget. Hans far stred i det fransk-tyska kriget 1870. I generation efter generation har män inkallats och tvingats ut i strid medan kvinnorna lämnats kvar med barn och hem att ta hand om. I bästa fall har männen återvänt levande vid krigsslutet, men många är berättelserna om sårade och stupade.

Min far har aldrig deltagit i något krig. Jag anser att vi har det europeiska samarbetet att tacka för det. Den genialiska idén att sammanlänka tysk och fransk stålproduktion gjorde det mycket svårt för länderna att upprusta mot varandra. Den starka amerikanska rollen i Europa bidrog också till stabilitet och utveckling. När sedan det europeiska projektet växte sig större och började gro till en politisk gemenskap så hade krig blivit till en omöjlighet. Idag har den franska och tyska regeringen gemensamma kabinettsmöten. En symbolhandling för deras nära relation var när den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder för något år sedan behövde lämna ett europeiskt toppmöte i förtid och han lät den franske presidenten Jacques Chirac föra hans talan!

EU-samarbetet utgör en hörnsten av mitt personliga politiska engagemang och även i Folkpartiets politik.

Reinfeldt - CC Flickr

Häromdagen damp det ner ett brev i min brevlåda från Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Roligt inte minst eftersom man sällan får snigelpost i dessa dagar. Han skriver till mig i min egenskap av ordförande i en arbetsgrupp i Bryssel under ordförandeskapet. Givetvis är jag inte den enda som fått brevet – alla kollegor här i Bryssel som haft liknande ansvar har också fått ett.

Reinfeldt beskriver hur svåra förutsättningar var när Sverige tog över ordförandeskapet. Finanskrisen i kombination med Irlands omröstning om Lissabonfördraget och svåra klimatförhandlingar. Dessutom hade Europaparlamentet precis valts på nytt men en ny kommission samtidigt varit förhindrad att tillträda på grund av fördraget. Kaoset var kompakt.

Trots detta blev det svenska ordförandeskapet en succé. Det blev det tack vare att vi var organiserade, duktiga förhandlare och hade tydliga politiska målsättningar. Det kan jag intyga från min position på den svenska EU-representationen i Bryssel. Vi kan vara stolta över det svenska ordförandeskapet.

Reinfeldt avslutar med att säga att vi nu bör använda våra gemensamma erfarenheter och djupa kunskap om EU-maskineriet till att vidareutveckla Sveriges engagemang och stärka vår roll som kärnan i Europa. Hear hear! Jag hoppas att han själv använder sin popularitet i Sverige för att uppmärksamma EU-frågor och kommunicera vår EU-politik till svenskarna i valkampanjen.

Det är näst intill ofattbart, det som hänt mina polska vänner och kollegor. Att förlora 96 personer från landets högsta politiska, intellektuella och militära elit, som dessutom var på väg att hedra minnet av en annan tragedi, då 20.000 personer från samma elit avrättades – det är ogreppbart.

Maciej Zaremba skriver om den ofattbara sorgen i DN.

I Krakow Post beskrivs olyckan också på ett gripande sätt.

Warszawaborna samlas fortfarande i stor skala på gator och torg för att sörja och hedra minnet av de omkomna.

Det polska parlamentet samlades idag i en gemensam session med de två kamrarna för att hålla en minnesstund.

Igår tystnade hela EU-maskineriet i en tyst minut för Polen.

Imorgon ska jag gå till den polska EU-representationen för att skriva i kondoleansboken.

I Europaparlamentet här i Bryssel invigdes idag en utställning om massakern i Katyn.

Alla gör vad de kan för att hedra minnet av de döda och visa medlidande med våra polska vänner.

En god vän till mig har funderat över hur bättre marknadsföring kan hjälpa små företag att bättre sprida sina budskap och erbjudanden till rätt målgrupper. Ett relativt lätt recept för mer uppmärksamhet och förhoppningsvis en ökad kundkrets.

Till kuriosan hör att Blomqvist’s Espresso Bar ligger granne med min lägenhet i Bryssel, precis i början av Rue St Boniface. Och jag kan verkligen rekommendera deras kanelbullar!

Spanien har uttalat sig i all tydlighet till förmån för fortsatt utvidgning av EU. Och Moratinos valde österrikisk och tysk press, av alla ställen! Hoppas det spanska ordförandeskapet fortsätter på den här linjen.