Maria Weimer

Jag tillhör dem som de senaste åren försökt påverka Folkpartiets Mellanösternpolitik i mer balanserad riktning. Tyvärr har partiledningen ofta gått ut med skarpa, mycket Palestinakritiska budskap som ensidigt stöttat Israel. Nästan aldrig har partiet tagit hänsyn till den komplexa situationen i regionen och de goda krafter som finns på Västbanken och i Fatah och som behöver allt stöd de kan få. Men det finns många som delar min uppfattning i frågan och vill se en nyansering av FP.s politik. Senast i januari skrev en grupp folkpartister på DN om vikten av förståelse för Palestinas FN-ansökan.

Nu stundar omröstning i FN:s generalförsamling om Palestinas ansökan om att få observatörsstatus. Äntligen har Folkpartiledningen hittat en bra balans i frågan och ger nu sitt stöd till att Palestina ska få högre status. Resonemanget är helt rätt, president Abbas och de demokratiska krafterna i Fatah måste få ett erkännande för sina fredsansträngningar.

Läs hela TT-texten nedan.

FP vill ge Palestina högre FN-status
Stockholm (TT)
Folkpartiet vill att Sverige ger Palestina permanent observatörstatus i FN, men utan rösträtt.
— Att ge president Abbas det erkännandet för de fredsansträngningar han gör är en lämplig markering från världssamfundet, säger Folkpartiledaren Jan Björklund till TT.
Däremot är FP inte berett att erkänna Palestina som fullvärdig nation förrän hela Palestina, inkluderande Västbanken och Gaza, gemensamt erkänner Israels rätt att existera.
I förra veckan ville utrikesminister Carl Bildt (M) inte säga hur Sverige kommer att ställa sig till den resolution som väntas komma upp i FN inom kort. Tvärtom uttryckte han farhågor för att tidpunkten var olämplig.
— Regeringen kan slutligen ta ställning först när vi ser resolutionstexten, och vårt ställningstagande underlättar att komma överens, säger Jan Björklund.

Debatten om Palestina aktualiserades under hösten då President Abbas lämnade in en medlemsansökan till FN och därefter begärde medlemskap i FN-organet UNESCO. Folkpartiet gick ut starkt emot en palestinsk FN-ansökan och förespråkade en svensk nej-röst. Argumentet handlade framför allt om tajming. Inte förrän ett fredsavtal är på plats blir det tal om att erkänna Palestina. Men vi liberaler är långt ifrån eniga i den här frågan och det finns många som stödjer de palestinska självständighetssträvandena. Anita Brodén med flera liberaler har benat ut argumenten i både Göteborgsposten och i DN. En liberal utrikespolitik måste i min mening visa lika mycket förståelse för Israels situation som för Palestinas och i detta skede kunna stödja Palestinas FN-aspirationer. Peter Wolodarski ligger helt rätt när han i DN pläderar för varför även Israel har ett starkt intresse av att rösta ja till den palestinska FN-ansökan.

Ett och ett halvt år efter valet har Folkpartiet nu startat ett förnyelsearbete för att utforma ett nytt partiprogram. Jag har fått förtroendet att delta som ledamot i kommitténs arbete bland liberala storheter som Lennart Nordfors, Uppsalaliberal och statsvetare och Jasenko Selimovic tidigare teaterchef och numera statssekreterare för integrationsfrågor. Sannerligen ett mycket ärofyllt uppdrag. På den nya partibloggen kommer vi att beskriva vårt arbete under årets gång. Läs mer här.

Idag är rösträkningen avslutad och jag går tyvärr miste om en riksdagsplats. Jag saknar 210 personkryss för att klara 8%-spärren och kunna kryssa mig förbi. Snopet? Ja såklart! Besviken? Ja visst! Men det här är tyvärr demokratins spelregler – även om vi i Folkpartiet länge tyckt att de är odemokratiska och att spärrar bör sänkas eller helst avskaffas. Men det otroligt starka stöd jag har fått visar att många gillat min kampanj och de frågor jag drivit. Och det visar att det finns en vilja till förnyelse. Att frågor om liberal miljöpolitik, romernas rättigheter och integritet har stöd bland liberaler i Uppsala.

Jag vill önska min partikollega Ismail Kamil lycka till. Han kommer att företräda Folkpartiet i Riksdagen under de närmsta fyra åren. Jag ska alldeles strax ringa för att lyckönska honom.  Jag är säker på att han tillsammans med våra övriga ledamöter kommer att fortsätta driva integrations- och flyktingfrågorna som han gjorde under valrörelsen så att vi skapar ett starkt motstånd mot SD. Jag tror helt på den analys som Neuding och Lundberg gör på DN-Debatt idag om att vi har försökt tiga ihjäl integrationsfrågorna i detta val. Här bär Folkpartiet en delskuld precis som övriga etablerade partier och vi har i min mening också den allra bästa och mest genomtänkta integrationspolitiken. Gäller bara att saluföra den mer och bättre – utan inslag av batongliberalism!

Vårt valresultat i Uppsala ser inte särskilt ljust ut, vi har förlorat röster både på länsnivå och i kommunen. Jag hoppas kunna bidra till en valanalys och utvärdering om vad vi har misslyckats med i vår kommunikation och kampanj. Vi behöver också en ordentlig förnyelse i partiets interna arbete, många medlemmar klagar över att möten är tråkiga och intetsägande och att vi pratar för lite ideologi. Andra blir aldrig medlemmar för att vi brister i tillgänglighet och bra emottagande för nya intressenter.

Med det starka väljarstöd jag fick i valet har jag ett starkt mandat att bidra till sådan förnyelse i partiet de närmsta åren. Jag kommer att fortsätta engagera mig i Folkpartiets länsförbund och lokalt här i Uppsala. Det finns alltför många som är missnöjda med den politik Folkpartiet driver; och jag har tagit alltför många debatter i valet om ”batongliberalismen” och ”kravliberalism”. Det är dags att vi lyfter fram de liberala frågor som är kärnan i vår ideologi: individens frihet, generös flyktingpolitik, företagsamhet, integritet. Mer om detta under hösten.

Innan jag går i några dagars dvala vill jag tacka alla folkpartister och alla ni andra som hjälpt mig i valkampanjen! Tack för allt stöd! Tack för alla kvällar ni varit med och delat ut material, kampanjat med mig runt om i länet, hejat på mig i debatter och mycket mycket mera. LUF:s ombudsmän i Uppsala, Maximiliam Molin och Emil Johansson, har utgjort ett stort stöd och har hjälpt mig och övriga två LUF-kandidater. Men mer än någon annan vill jag tacka Benny Lindholm. Utan dig Benny hade den här kampanjen aldrig blivit det den blev. Utan alla dina tips, goda råd, funderingar och ditt flinka skrivande hade vi aldrig nått så långt. För er andra – jag är övertygad om att ni kommer at se mer av Benny, han kommer att gå långt i Folkpartiet; med sitt starka engagemang för det glömda Sverige och sin tydliga liberala kompass!

Kryssen räknas för fullt och mina personröster tickar in, sakta men säkert. Nu när 154 av 213 distrikt har räknats så saknar jag endast 317 kryss för att bli Uppsalas enda Folkpartirepresentant i Sveriges Riksdag, dvs för att få 8% av de 16250 folkpartiröster som vi fått totalt i länet.

Detta är nog bland det mest spännande jag varit med om. Radio Uppland följer min kamp och uppdaterar lyssnarna om min kryss-status regelbundet i sändning. ABC har precis intervjuat mig och TV4 står på tur. Om jag klarar spärren kommer det att ske med liten marginal och om jag inte skulle lyckats sker det med bara några få röster för lite.

Ännu är det inte helt kört. Följ räkningen på val.se.

Det absurda i att stupa på mållinjen och sakna endast ett fåtal kryss visar hur viktigt det är att vi sänker personvalsspärren och låter väljarnas vilja bestämma vilka som ska företräda dem. Och det visar hur demokrati och väljarnas egna preferenser ändå kan få genomslag trots att det är partierna som sätter listor med hjälp av interna provval.

Oavsett hur det går kommer jag att vara fast besluten att ta till vara på det stora förtroende jag har fått av Uppsala länsbor och fortsätta arbeta för Folkpartiet här i länet. Jag tror också att vi måste starta en förnyelse av partiet här i stan och bli mycket bättre på att förmedla vårt budskap. Sveriges fjärde största stad ska ha ett starkt Folkparti som kan hålla den liberala fanan högt! Vi har så otroligt mycket potential och jag är fast besluten att bidra till att lyfta partiet!