Jag vill önska min partikollega Ismail Kamil lycka till. Han kommer att företräda Folkpartiet i Riksdagen under de närmsta fyra åren. Jag ska alldeles strax ringa för att lyckönska honom.  Jag är säker på att han tillsammans med våra övriga ledamöter kommer att fortsätta driva integrations- och flyktingfrågorna som han gjorde under valrörelsen så att vi skapar ett starkt motstånd mot SD. Jag tror helt på den analys som Neuding och Lundberg gör på DN-Debatt idag om att vi har försökt tiga ihjäl integrationsfrågorna i detta val. Här bär Folkpartiet en delskuld precis som övriga etablerade partier och vi har i min mening också den allra bästa och mest genomtänkta integrationspolitiken. Gäller bara att saluföra den mer och bättre – utan inslag av batongliberalism!

Vårt valresultat i Uppsala ser inte särskilt ljust ut, vi har förlorat röster både på länsnivå och i kommunen. Jag hoppas kunna bidra till en valanalys och utvärdering om vad vi har misslyckats med i vår kommunikation och kampanj. Vi behöver också en ordentlig förnyelse i partiets interna arbete, många medlemmar klagar över att möten är tråkiga och intetsägande och att vi pratar för lite ideologi. Andra blir aldrig medlemmar för att vi brister i tillgänglighet och bra emottagande för nya intressenter.

Med det starka väljarstöd jag fick i valet har jag ett starkt mandat att bidra till sådan förnyelse i partiet de närmsta åren. Jag kommer att fortsätta engagera mig i Folkpartiets länsförbund och lokalt här i Uppsala. Det finns alltför många som är missnöjda med den politik Folkpartiet driver; och jag har tagit alltför många debatter i valet om ”batongliberalismen” och ”kravliberalism”. Det är dags att vi lyfter fram de liberala frågor som är kärnan i vår ideologi: individens frihet, generös flyktingpolitik, företagsamhet, integritet. Mer om detta under hösten.

Innan jag går i några dagars dvala vill jag tacka alla folkpartister och alla ni andra som hjälpt mig i valkampanjen! Tack för allt stöd! Tack för alla kvällar ni varit med och delat ut material, kampanjat med mig runt om i länet, hejat på mig i debatter och mycket mycket mera. LUF:s ombudsmän i Uppsala, Maximiliam Molin och Emil Johansson, har utgjort ett stort stöd och har hjälpt mig och övriga två LUF-kandidater. Men mer än någon annan vill jag tacka Benny Lindholm. Utan dig Benny hade den här kampanjen aldrig blivit det den blev. Utan alla dina tips, goda råd, funderingar och ditt flinka skrivande hade vi aldrig nått så långt. För er andra – jag är övertygad om att ni kommer at se mer av Benny, han kommer att gå långt i Folkpartiet; med sitt starka engagemang för det glömda Sverige och sin tydliga liberala kompass!

Detta är nog bland det mest spännande jag varit med om. Radio Uppland följer min kamp och uppdaterar lyssnarna om min kryss-status regelbundet i sändning. ABC har precis intervjuat mig och TV4 står på tur. Om jag klarar spärren kommer det att ske med liten marginal och om jag inte skulle lyckats sker det med bara några få röster för lite.

Ännu är det inte helt kört. Följ räkningen på val.se.

Det absurda i att stupa på mållinjen och sakna endast ett fåtal kryss visar hur viktigt det är att vi sänker personvalsspärren och låter väljarnas vilja bestämma vilka som ska företräda dem. Och det visar hur demokrati och väljarnas egna preferenser ändå kan få genomslag trots att det är partierna som sätter listor med hjälp av interna provval.

Oavsett hur det går kommer jag att vara fast besluten att ta till vara på det stora förtroende jag har fått av Uppsala länsbor och fortsätta arbeta för Folkpartiet här i länet. Jag tror också att vi måste starta en förnyelse av partiet här i stan och bli mycket bättre på att förmedla vårt budskap. Sveriges fjärde största stad ska ha ett starkt Folkparti som kan hålla den liberala fanan högt! Vi har så otroligt mycket potential och jag är fast besluten att bidra till att lyfta partiet!

För egen del har jag genomfört en lång och intensiv personvalskampanj. Jag startade den 28 maj med ett besök på Enköpings regemente och gick i mål i söndags: 20.000 utdelade broschyrer, ett tjugotal artiklar och insändare, ett antal intervjuer, oändligt många debatter, hundratals samtal med väljare, ett flertal företagsbesök, många timmar i valstugan, resor runt i länets kommuner och nästan fyra månaders kampanjande senare…

För min personvalskampanj har jag inte fått något direkt bidrag från partiet, tyvärr hade Folkpartiet i Uppsala län inte resurser till det. Det var privata pengar, privat tid och privat semester som gällde. För att kunna driva en politiskt självständig kampanj valde jag dessutom att ta tjänstledigt utan lön från UD. Detta är verkligheten för de flesta personvalskandidater i Sverige. Det är inget jag beklagar mig över men många är omedvetna om vilken tuff ekonomisk situation som icke-etablerade politiker kan ha. Till skillnad från förtroendevalda har vi inga pressekreterare, politiskt sakkunniga, etablerade journalistkontakter, fast lön och kontor vi kan använda oss av för att driva en kampanj.

Min personvalskampanj har varit utmanande, inspirerande och hur kul som helst! Att formulera sina hjärtefrågor, prata om liberala visioner för framtiden och diskutera och debattera politik med nyfikna väljare är bland det roligaste som finns. Framtidens skola, liberal miljöpolitik och integritetsfrågor är bara några axplock av vad valet har handlat om i Uppsala.

Hur gick det då? Eftersom Folkpartiet i Uppsala bara fick ett mandat kommer personkryssen avgöra vem som kommer att få bli Uppsalas liberala röst i riksdagen. Just nu ligger jag väldigt bra till; i ledning framför mina partikollegor. Men tyvärr har vi fortfarande 8% personvalsspärr och det kommer nog att bli mycket svårt för mig att hålla mig ovanför den gränsen.

UNT och Radio Uppland uppmärksammar att jag leder kryssligan än så länge.

Efter en intensiv kampanj där mycket beror på den enskilda kandidatens initiativ och agerande är vi nu förpassade till väntrummet. Det finns just nu inte så mycket att göra än att just vänta….gå in på val.se och uppdatera sidan där rösterna räknas. Och så kan man ju alltid passa på att ta igen lite sömn…

Birgitta Ohlsson, EU-minister

-Maria Weimer är en brinnande europé som alltid slagits för tolerans, öppenhet och demokrati. Som feminist, federalist och frihetsaktivist är hon oslagbar. Jag uppskattar hennes tydlighet, kunskap och engagemang. Vi behöver fler som Maria i politiken!

Olle Schmidt, Europaparlamentariker

-Sällan har jag mött en så kunnig och engagerad liberal som Maria. Hon förenar en stark viljekraft att förändra med en praktisk syn på hur det ska gå till. Riksdagen kommer att ha stor nytta av Marias yrkeskunskaper om utrikes- och säkerhetspolitik. Maria gör skillnad!

Stefan Flod (PP), Mattias Johansson (C), Camilla Lindberg (FP) och jag själv.

Sedan gårdagens presentation av väljarkontrakt mot datalagring har jag fått en hel del positiv respons. Kampanjen mot datalagring välkomnar givetvis vårt utspel på sin hemsida. Sidan startades i våras av mina partikollegor Mathias Sundin och Camilla Lindberg som presenterade sitt väljarkontakt mot direktivet på SvD:s debattsida samtidigt.

Nättidningen Teknikdebatt har också tagit in vårt utspel på sin debattsida.

Manifestationen vid Ångströmslaboratoriet samarrangerades av tre partier. Förutom FP och C så var även Piratpartiet i Uppsala inbjudna. Det blev ett väldigt lyckat event att tillsammans över partigränserna plädera mot datalagringsdirektivet. Piratpartiet ska ha all heder för sitt engagemang för integritetsfrågorna.

Den största stjärnan vid vår manifestation var Camilla Lindberg, FRA-drottning och integritetsförkämpe som uttryckte sitt stöd för vårt utspel och höll ett brandtal för integritetsfrågorna.

Ännu har ingen annan kandidat i Uppsala län följt vår uppmaning och skrivit under väljarkontraktet mot datalagringsdirektivet. Vi får se om de hinner under de dagar som är kvar före valet.

Mattias och jag konspirerar mot datalagringdirektivet...

Idag kl 13.00 presenterar jag ett väljarkontrakt mot datalagringsdirektivet tillsammans med Centerpartiets kandidat Mattias Johansson. Kom till Ångström i Uppsala och lyssna på Camilla Lindberg tala vid vår manifestation.

Integritetsfrågorna har lyst med sin frånvaro i valdebatten trots att vi vet att många bryr sig om dem. Riksdagen ska i höst rösta om det så kallade datalagringsdirektivet. Direktivet medför en skydlighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation om varifrån, när och till vem man ringt och skickat sms samt avsändare och mottagare av epost. Sverige är det enda land som ännu inte har implementerat direktivet och jag hoppas att vi kan avstå från det. Det skulle starkt inkräkta på både privatliv, företagshemligheter och meddelarfrihet att lagra denna mängd data under längre tid. Erfarenheter från bla Tyskland visar bland annat att implementeringen av direktivet inte fått någon positiv effekt alls för brottsbekämpningen. Dessutom har den tyska författningsdomstolen förklarat att direktivet strider mot den tyska grundlagen.

Förutom de integritetskränkande effekter direktivet skulle ha kommer det att kosta oss dyrt att implementera det. Enligt den läckta Lagrådsremissen skulle det kosta både rättsväsendet, Post- och Telestyrelsen samt de privata internetoperatörerna stora summor pengar att implementera. Beräkningar finns från Danmarks erfarenheter som visar att det kostade en kvarts miljard att implementera direktivet. Sverige som är ett större land skulle sannolikt betala ännu mer.

Europaparlamentets utskott röstade emot direktivet när det behandlades hösten 2005 och senare i parlamentets plenum röstade samtliga svenska ledamöter mot, förutom socialdemokraterna. Detta om något är ett tecken på hur stor tveksamhet som rådde redan då kring integritetsfrågorna och direktivets egentligen verkning. Den socialdemokratiska regeringen röstade sedan våren 2006 för direktivet i ministerrådet. Detta innebär att Alliansregeringen nu tvingas implementera något som Thomas Bodström förespråkat under (s)-regeringens tid.

Stark kritik riktades även från europeiska datatillsynen och samma myndighet ifrågasatte om direktivet verkligen var nödvändigt.

Frågan ställer sig vad som händer om Sverige inte implementerar direktivet, jo då får vi böta. Och det handlar om saftiga belopp. Antaligen siffror i hundratusenklassen per dag som vi inte implementerar det. Det är ju heller ingen attraktiv lösning. Men min förhoppning är att om vi kan bilda tillräckligt mycket opinion i Sverige och övriga EU medan de olika nationella granskningarna pågår i bla Tyskland och Rumänien så kommer medvetandet att höjas om direktivet och en revidering kunna ske.

Vi behöver bli fler som vågar rösta för integriteten. Jag utmanar härmed alla andra kandidater i Uppsala län att ta ställning mot direktivet.

Skrivet av andra bloggare: Camilla Lindberg, Mathias Sundin, SvD om riksdagens diskussioner om lagringstid för data, mer om datalagring och integritet.

Bloggar om vårt väljarkontrakt: Lake, Mattias Johansson.