Home » Artiklar, Hemsida

Nya tag för en vass union

29 juli 2006 Ingen kommentar

Kapitel i en skrift om den svenska EU-debatten, skriften publicerades sommaren 2006.

Europeiska unionen är ensam i sitt slag. Ingenstans i världen samarbetar självständiga stater så nära som i EU. Inte någonstans finns ett parlament med över 700 ledamöter från 25 olika länder som tillsammans fattar beslut på demokratisk väg. På ingen annan kontinent går miljontals invånare till val på samma dag, såsom EU-medborgarna gjorde i det senaste EU-valet i juni 2004.

Samarbetet i EU har gett oss öppna gränser i Europa. Vi kan resa utan pass från Luleå till Lissabon och från Avesta till Aten. Vi kan bo, studera och arbeta i alla EU-länder precis som vi själva vill.

Den inre marknaden underlättar för företag att etablera sig och verka runt om i Europa. Som resultat har konkurrensen ökat och priser sjunkit. Utan EU hade vi inte haft lågprisbolagen, som idag tar dig till London till priset av ett linne på H & M.

Men det är inte bara inom Unionen förändringar har skett. Faktum är att de största förändringarna har skett i EU:s närområde. Den Europeiska unionen har inspirerat nya medlemmar att ansluta sig och flera står i kö. Med EU i siktet, har länder på Balkan och i Östeuropa genomfört reformer och demokratiserats. EU:s gemensamma värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter har spridits även utanför dess tidigare gränser.

Tyvärr är inte allt positivt. EU har idag ett antal demokratiska problem som tyvärr lägger sordin på unionens politiska framgångar. Det borde angå alla oss svenskar och européer att hitta lösningar på unionens problem.

Kohandel i kapellet

Ett av de största problemen med dagens EU är att unionens medborgare har för lite makt över de beslut som fattas. De viktigaste besluten i EU tas fortfarande i ministerrådet bakom låsta dörrar, utan någon som helst insyn från media eller allmänheten.

Det kan liknas vid när de katolska kardinalerna väljer ny påve i Sixtinska kapellet i Rom. Men i centrala Bryssel är det i stället herrar ministrar (för de är oftast herrar) från EU:s 25 medlemsländer som likt kyrkans män stänger in sig i ett stort mörkt rum täckt med röd heltäckningsmatta. Där inne läses medhavda talepunkter upp, nationella ståndpunkter försvaras och det kohandlas om våra, medborgarnas, intressen. När ministrarna äntligen lämnar mötesrummet, några timmar eller dagar senare, föreligger allt som oftast något slags överenskommet beslut.

De lyckligt lottade ländernas ministrar kan sedan skrodera med hur tufft de har förhandlat och hur mycket politiskt kapital det kostat dem att åstadkomma detta snillrika beslut som tillför så och så många miljoner kronor i EU-rabatt. Ministrar från länder för vilka beslutet varit mindre lyckosamt skyndar sig att skylla på dålig tillväxt, snåla tyskar, eller vad som ligger närmast till hands – allt för att undvika ansvar för att ha gått miste om miljarder i strukturfonder.

Dessa herrar ministrar har inte gått till val på sin EU-politik utan i nationella val på en mestadels inrikespolitisk agenda. Därmed tvingades de aldrig att formulera eller motivera sina Europapolitiska beslut. Tvärtom kan de skylla alla sina misstag och motgångar på EU och byråkraterna i Bryssel. Unionen har blivit till en vanlig syndabock i inrikesdebatten.

Grundregel nummer ett för att kunna utkräva ansvar av politiker är kunskapen om vilka beslut de har röstat för. Det säger sig självt att detta är omöjligt att veta om besluten fattas i hemlighet. Det är inte särskilt modernt att en demokratisk union på 2000-talet fattar sina beslut i andan av en religiös herrklubb som Vatikanstaten.

Handen i syltburken

Ett annat problem är politikers vilja att utöka EU:s befogenheter till allt fler politikområden. Unionen lägger sig i frågor som egentligen ska bestämmas av medlemsstaterna, av kommuner eller helt enkelt överlåtas till människor själva.

När ministrarna samlas vid EU:s rådsmöten blir de som små barn som har svårt att hålla fingrarna borta från syltburken. Efter att ha stoppat in både ett och två finger långt ner i hallonsylten lockas EU:s ministrar att stoppa in även tummen och fastnar då med handen i burken.

På samma sätt fastnar EU i utvecklingen och blir till slut handlingsförlamat om inte unionens makt begränsas. Det finns gott om tokiga exempel på frågor som klåfingriga politiker vill lägga sig i. Avståndet mellan gungor i lekparkerna regleras på EU-nivå och det finns bestämmelser om hur vattentemperaturen i Europas sjöar ska mätas för att skapa gemensamma rekommendationer för badning.

Om våra nationella politiker fortsätter att pracka på EU allt fler frågor kommer unionen bli till en koloss på lerfötter, en koloss helt omöjligt att styra som fortsätter att växa. Unionen blir ineffektiv och väldigt otydlig och dessutom väldigt svår att kontrollera. Det politiska ansvaret blir grumligt när antalet beslutsområden är obestämt och dessutom ständigt tilltar.

EU-politikens smutsfläckar

Förutom de två stora övergripande problemen, med bristande insyn och ansvar och den expansiva klåfingrigheten, uppvisar dagens EU-politik ett antal smutsfläckar. Vid en titt på unionens budget är det lätt att tro att EU:s första prioritering är europeiska bönder. Hälften av budgeten går till jordbruksstöd och exportsubventioner av klassisk planekonomisk konstruktion. Det leder inte bara till att europeiska konsumenter betalar skyhöga priser för grönsaker utan också till att fattiga bönder i tredje världen slås ut från marknaden.

Schengenavtalet som möjliggjort fri rörlighet har tyvärr en stor nackdel. EU:s benägenhet att skärpa den yttre gränskontrollen i unionens utkant har gjort det svårare för flyktingar att söka asyl i Europa. Det talas om att EU blivit en ”fästning Europa” i stället för att som den borde, erbjuda en ”fristad Europa”.

En europeisk federation

För att få slut på den hemliga kohandeln och dra handen ur syltburken behövs en europeisk federation. Många tror att federation betyder centralisering av makten. Men det är i själv verket tvärtom. I begreppet federalism ryms varken mer eller mindre än tydlig maktdelning. Det betyder helt enkelt en klar uppdelning av beslutsfattandet mellan individer, stater och EU. Makten begränsas nedifrån och upp men även vertikalt mellan EU:s institutioner.

För att göra slut på politikers fingerfärdighet och stoppa den ständiga expansionen av EU:s befogenheter måste den federala maktdelningen fastslås i en europeisk konstitution. En viktig princip här är subsidiariteten – alla beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.

I en demokratisk federation ska väljarna veta vem som fattar vilka beslut och kan på så sätt utkräva ansvar av politiker. Slut på hemliga möten bakom stängda dörrar. Öppna debatter och demokratiska beslut ska gälla.

Det viktigaste med en europeisk konstitution är att den fastslår unionens kompetensområden och därmed begränsar EU:s makt. Det måste vara glasklart vilka frågor som hör hemma hos staterna och vilka som beslutas av EU. En sådan konstitution behöver inte vara längre en fem sidor. Det har europaparlamentarikern Cecilia Malmström visat genom att skriva ett eget federalt konstitutionsförslag.

En konstitution bör också fastställa vad EU:s olika beslutande församlingar får bestämma. För att få mer öppenhet och insyn i beslutprocessen bör fler beslut fattas av Europaparlamentet. Det är EU:s enda direktvalda institution där väljarnas representanter debatterar helt i offentlighetens ljus.

Ministerrådet bör göras om till en andra kammare till parlamentet bestående av nationella parlamentariker. De kommer nämligen att agera vakthundar för staternas makt.

Kommissionen bör bli till en europeisk regering och spegla den politiska sammansättningen i Europaparlamentet. På så sätt kan Europapolitiken få en mer partipolitisk och ideologisk prägel i stället för att styras av kortsiktiga nationella intressen. En kommission som är ansvarig inför parlamentet betyder också att den kan avsättas vid bristande förtroende.

Om EU ska kunna fungera effektivt med 25 till 35 medlemsländer är det inte rimligt att unionen hanterar mer än en handfull politikområden. Så kan EU bli begränsat men effektivt, smalt men vasst. Det räcker om EU tilldelas sex beslutsområden: utrikeshandel och tullar, den inre marknaden, utrikes- och säkerhetspolitik, valutapolitik, immigration och miljö. Det är områden som är gränsöverskridande och inte kan hanteras av staterna själva. Alla övriga områden kan beslutas av medlemsstaterna, eller regioner och kommuner.

Det nya förslaget till konstitution som röstades ner av holländare och fransmän år 2005 var en god bit på vägen, men inte tillräckligt demokratisk och tydligt för att kunna kallas federalt. Många av ledamöterna i det europeiska konventet hade velat göra texten bättre, men konventets ordförande Giscard d’Estaing var rädd för att inte få den godkänd av europeiska statschefer – i stället blev det en ljummen kompromiss.

Troligtvis var Giscard d’Estaings farhågor korrekta. Merparten av Europas regeringschefer saknar det politiska mod som krävs för ett federalt konstitutionsförslag, för en avskaffning av jordbruksstödet eller för att öppna Europas gränser. Dessutom skulle en federal konstitution frånta dem kohandel och detaljstyrning. Det är i regel inget som regleringsglada politiker vill gå miste om.

När om inte nu? Vem om inte vi?

Nu när EU:s ledare har deklarerat en tankepaus för unionen finns det tid reflektera över unionens framtid. Hur kan problemen lösas på bästa sätt och EU göras tillgängligt och tydligt för medborgarna? Vi som tror på idén om ett välfungerande och livskraftigt EU-samarbete måste bli bättre på att kommunicera våra visioner.

Men ansvaret är inte bara vårt. Europas förtroendevalda politiker måste fatta mod och våga reformera unionen. Om problemen inte åtgärdas nu riskerar EU att förfalla i förlamning när medlemsantalet börjar klättra. Om inte vi gör något skjuts problemen framför oss och förvärrar situationen för nästa generation. Varför vänta på ett bättre tillfälle att reformera EU till en europeisk federation, om det går att göra nu?

Maria Weimer
Liberal debattör och Europavän

Skriv en kommentar

Skriv din kommentar nedan, eller använd trackback från din egen webbplats. Det finns också RSS feed för kommentarer.

Vara trevlig och skriv inget spam.

Detta är en Gravatar-aktiverade webblogg. För att få din egen globalt erkända avatar, registrera dig på Gravatar.