Maria Weimer

Fyra av tio svenskar har fått bättre privatekonomi sedan 2006, visar en mätning av Novus på uppdrag av TV4. Det är hela 44% som anser sig ha fått bättre ekonomi och 27% som fått det sämre. Inte bara ekonomin har förbättrats utan många har även fått en bättre livskvalité.

När det gäller Uppsala län är siffrorna nästan lika positiva som på riksnivå. 41% har fått bättre ekonomi och 20% sämre. 33% ser ingen större skillnad. TV4 Upplands reportage här.

Det här är ju strålande nyheter att så pass många Uppsalabor har fått mer pengar i plånboken och dessutom anser sig ha mer kvalité i livet  trots att världen genomgått den värsta ekonomiska kris sedan 1930-talet! Totalt sju av tio Uppsalabor har det lika bra som förut eller bättre trots ekonomisk kris.

En av huvudanledningarna till det förbättrade ekonomin är rimligen jobbskatteavdraget. Det ger de som arbetar mer kvar i plånboken efter skatt – upp till 1800 kr/månaden. Det ger mer marginal i vardagsekonomin och innebär i sin tur ökad trygghet. För 1800 kronor kan man till exempel flyga med Ryan air till London över en helg. På ett år räcker det till en utlandssemester.

En annan anledning är sannolikt den avskaffade fastighetsskatten som slog hårt mot villaägare. En tredje förklaring kan vara de låga räntorna som gjort att bolånen blivit billigare för de som haft rörliga räntor – vilket förstås inte kan tillskrivas Alliansen.

RUT-avdraget har säkerligen spelat roll för att förbättra livskvalitén. Äntligen har många fler råd till städhjälp och kan få vardagspusslet att gå ihop. Särskilt befriande för många kvinnor – som tyvärr fortfarande är de som ansvarar för de flesta hushållssysslor i hemmet.

Vardagsfriheten är större också när man blir sjuk. Genom fri etableringsrätt i sjukvården kan du idag välja mellan ett större antal vårdgivare och om du inte skulle vara nöjd är det lättare att byta vårdcentral. När hostan slår till på helgen kan du gå till Apoteket på en söndag och köpa din medicin, tack vare att apoteksmonopolet har avskaffats. Skönt, tycker i alla fall jag själv.

Jag ska nu kila iväg till Stora torget i Uppsala för att debattera mot Pyry Niemi, socialdemokratisk riksdagskandidat. Jag gissar på att socialdemokraterna helst inte vill tala om förbättrad privatekonomi utan kommer att skjuta in sig på ”de stora klyftorna som orsakats av borgerlig osolidarisk politik”. VI får väl se om farhågorna besannar sig…

Gå in på jobbskatteavdragets sida här och räkna ut vad du själv får över i månaden.

Publicerad på Newsmill den 30 juni 2010

De rödgrönas Europaprogram saknar svar på avgörande frågor som skuldkrisen och Europas roll i världen. Deras få konkreta förslag försvårar för dem att uppnå fina mål om fler jobb. Ett rödgrönt Europa innebär försämrat välstånd med färre jobb och en svagare roll i världen.

Stora delar av Europa står på randen av en allvarlig skuldkris, i hög grad som följd av en skadlig stimulanspolitik som svar på finanskrisen. Grekland har redan fallit. Om den avgörande utmaning som skuldkrisen och vikten av ordning i offentliga finanser innebär står inte ett ord i de rödgrönas dokument om vad de gemensamt vill med Europa, som presenterades den 27 juni.

Detta är symptomatiskt för hela dokumentet. Avgörande framtidsfrågor undviks, eller urvattnas till den grad att de helt saknar substans. Antagligen för att de rödgröna inte är överens. Socialdemokraterna har drivit en pragmatisk Europapolitik. I Miljöpartiet har en EU-kritisk medlemskår blivit påtvingad en ny politik. Vänsterpartiet har inte ens demokratiska partibeslut på sin ”nya linje” utan ledningen har valt att köra över partiet.

Finanskrisen visade tydligt vad som händer om ekonomin inte växer. Med krympande resurser får vi arbetslöshet och sociala problem. En stor europeisk utmaning är att utvecklas till en attraktiv och dynamisk kontinent igen. Med skuldproblemen och svårigheten att finansiera pensioner och vård riskerar Europa utvecklas till ett museum för rika indiska turister. Vår röst och betydelse i världen minskar om vi inte släpper fram Europas välståndsbildande krafter.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är motståndare till tillväxt, och det rödgröna dokumentet föreslår således att EU ska sluta fokusera på ”tillväxt och konkurrenskraft”. Hur ska man då kunna föra en jobbpolitik värd namnet? Om EU blir ännu mindre konkurrenskraftigt i den globala ekonomin lär knappast fler jobb skapas här. Tror de rödgröna att Europas miljoner arbetslösa anser att EU fokuserar för mycket på konkurrenskraft?

Närmast helt samstämmig forskning visar att Europas arbetsmarknad är för snårig och reglerad, vilket bidrar till arbetslöshet, inte minst bland unga och invandrare. Det är för svårt att starta företag. Många marknader är skyddade mot konkurrens som gamla skråväsenden. Staten reglerar hur, var och när man ska arbeta. Här behövs mer frihet, men då kräver de rödgröna ett ”socialt protokoll” med ytterligare regleringar. Och de vill införa nya restriktioner mot arbetstagarnas fria rörlighet.

Till de allvarligare punkterna hör att de rödgröna i regering skulle verka för att EU ska driva på för ”rättvis handel”. Ännu ett vackert uttryck, men vad betyder det? Jo, att handeln inte ska vara fri utan att EU ska ställa krav på länder där företag som vill sälja till europeiska konsumenter verkar. Ska vi alltså kräva av en småbonde i Kongo att han uppfyller en viss lönenivå – annars stopp för handel? Eller ska blomsterhandlare i Kenya tvingas införa kollektivavtal för att vi ska vilja köpa deras rosor?

Vad händer då? Bonden får inte sälja, förblir fattig och kan inte ens i framtiden hoppas på intäkter som gör att en bättre lön blir möjlig. Blomsterhandlaren måste slå igen och tvingas kanske in i arbetslöshet i stället. Världen innehåller väldigt många protektionister, inte minst bland de regimer som ofta förtrycker i fattiga länder. Därför måste EU vara den goda kraften som bryter ned gränser och ger fler chansen att komma in i den globala ekonomin. Det är trots allt tack vare globaliseringen som hundratals miljoner människor i Sydostasien lämnade fattigdomen bakom sig.

EU har fått en utrikesminister och en ny diplomatkår väntas ta form i höst. EU kommer nu kunna vara en ännu starkare röst i världen för fred, stabilitet och mänskliga rättigheter. Men de rödgrönas vision stannar vid tomma ord såsom ”EU:s politiska verktyg – så kallade mjuka makt – måste utvecklas snabbare.”

Hur då? EU använder idag ekonomi, handel och diplomati för att påverka omvärlden. Men vi borde göra mer, till exempel stärka möjligheterna att mäkla fred och agera i fler konfliktområden. Men då krävs också hård makt, militär, och det avstår de rödgröna från att kommentera. Således är de inte överens om vad som ska ske med Sveriges största militära operation utomlands, i Afghanistan.De saknar förståelse för att militära instrument ofta är nödvändiga för att förhindra konflikt och skapa fred.

En välkommen men samtidigt mycket förvånande åsikt i de rödgrönas program är att Sverige ska fortsätta delta i Natos insatser. Synnerligen intressant att Vänsterpartiet nu kommit så långt i sin analys att acceptera Sveriges aktiva deltagande i Natos fredsarbete.

Den rödgröna EU-politiken är en urvattnad kompromiss som saknar enhetlig linje och där de konkreta förslagen – som är få – ofta motverkar de övergripande målen. Att låta en rödgrön regering föra Sveriges röst i Europa och påverka Europas utveckling ter sig som ett högst osäkert vågspel.

En rödgrön regering skulle göra Sverige till en bromskloss i Europa och Europa till en svagare aktör för frihet och välstånd i världen.

Världen håller just nu på att hämta sig från den värsta internationella lågkonjunk­turen på årtionden. Också Sverige har drabbats, men tack vare välskötta statsfinanser har vi kunnat möta lågkonjunkturen med kraftfulla stimulanser. Det gör att vi nu slipper de hårda budgetsaneringar som andra länder går igenom. Men nu är det dags att lyfta blicken och fundera kring hur Sverige ska kunna växa efter krisen.

I dag samlas Folkpartiet Liberalerna till partiråd i Uppsala och vi kommer att fokusera på hur Sverige fortsatt ska vara ett växande land i en allt mer globaliserad värld.

Om Sverige även framöver ska kunna dra nytta av den ökande globaliseringen får vi inte fastna i att bara förvalta – det behövs en tydlig idé om hur Sverige ska kunna växa i en värld som krymper. Det finns en rad utmaningar som vi behöver fundera på hur vi ska möta.

Det handlar om att Sverige ska återupprättas som kunskapsnation. Folkpartiets arbete för att skapa en kunskapsskola är ett led i detta. Tidigare betyg, ordning och arbetsro i klassrummet och en uppvärdering av läraryrket kan bidra till att skapa en skola där alla elever får chansen att lyckas.

Just nu genomförs också historiska satsningar på forskning som vi söker väljarnas förtroende för att fullfölja under nästa mandatperiod. Sverige ska ligga i världstoppen när det gäller investeringsklimatet för forskning och utveckling.

För att göra Sverige till en kunskapsnation är det också centralt att det måste löna sig bättre att bo i Sverige för den som har ­utbildat sig länge. Folkpartiet försvarar principen om att alla ska behålla minst hälften av en inkomstökning. Därför är det dags att avskaffa den så kallade värnskatten, som är en straffskatt på utbildning.

Det handlar om jobben. För människors självkänsla och makt över vardagen är det centralt att ha ett arbete att gå till. Det är också avgörande för välståndet i vårt land att fler kommer i arbete. Ett särskilt problem är att Sverige i många år har haft högre ungdomsarbetslöshet än omvärlden. Folkpartiet föreslår en satsning på lärlingsjobb för ungdomar upp till 23 år.

Lärlingsjobb är vanliga i Tyskland och Danmark, och det är en av huvudförklaringarna till att dessa länder har lägre ungdomsarbetslöshet. Lärlingsjobb öppnar nya vägar in i ett yrke för den som inte tidigare har erfarenhet eller yrkesexamen.

Vänsterblocket går nu till val på en fördubblad arbetsgivaravgift för unga. Det vore ett dråpslag mot ungas chanser på arbetsmarknaden. Folkpartiet och Alliansen säger bestämt nej till vänsterblockets ungdomsskatt.

Det handlar om att bryta utanförskapet. För många människor blir socialbidragen en fattigdomsfälla. Vi vill förändra detta och införa en jobbstimulans i socialbidragen.

Vi vill också förtydliga lagen så att det blir möjligt att ställa krav på någon form av motprestation för arbetsföra som har socialbidrag. En meningsfull aktivitet eller praktik gör att den enskilda människan blir bättre förberedd för arbetslivet.

Krav på motprestation ska självklart inte gälla för dem som inte är arbetsföra. Det måste också vara möjligt att få utfyllnad utan motprestation för familjer med mycket knappa marginaler. Men när det gäller den grupp som egentligen både vill och kan arbeta ska kraven vara tydliga.

I dag gör reglerna att den som lever på socialbidrag inte tjänar någonting på att ta ett jobb – socialbidraget sänks krona för krona mot inkomsten. Människor blir inlåsta i ett bidragsberoende. Det måste brytas.

Vi föreslår därför att den som har social­bidrag under längre tid ska få behålla upp till 1?500 kr per månad från förvärvsarbete, utan att detta påverkar biståndsbedömningen. Denna jobbstimulans ska gälla som längst sex månader.

Det handlar om tryggheten. Vi svenskar berömmer oss ofta för att ha starka sociala skyddsnät, men det finns ett gapande hål i detta skydd – det finns ingen allmän arbetslöshetsförsäkring. Följden har blivit att många människor saknar trygghet om de oväntat mister jobbet.

Vi i Folkpartiet föreslår en allmän och statlig arbetslöshetsförsäkring. Den största motståndaren till denna trygghetsreform är faktiskt Socialdemokraterna. Det är häpnadsväckande att ett parti som påstår sig värna allas trygghet inte vill att den tryggheten ska gälla också vid arbetslöshet.

Sverige står inför stora utmaningar. Vi har klarat förändringar förut och kommer att göra det igen.

Men då behövs en politik som sätter jobben, kunskapen och tryggheten främst och som tar kampen mot utanförskap på allvar. Därför behövs Folkpartiet och Alliansen i regeringen.

Erik Ullenhag
partisekreterare och riksdagsledamot (FP)
Ismail Kamil
riksdagskandidat (FP)
Maria Weimer
riksdagskandidat (FP)
UNT 30/5 2010

Folkpartiet samlas idag i Uppsala för partiråd. Ett politiskt program ska diskuteras och antas som ska utgöra grunden för vår valplatform. I samband med det skriver Erik Ullenhag, Ismail Kamil och jag själv i UNT om de åtgärder som Sverige behöver för att fortsätta växa.

De nyckelområden vi pekar ut i artikeln är framför allt kunskap och jobb. Vi talar om kunskapsskolan, med tidiga betyg och en uppgraderin av läraryrket, långsiktig satsning på utbildning kopplat till avskaffande av värnskatten.

Vi nämner lärlingsjobb som en väg till ett yrke för den som inte har tidigare erfarenhet samt jobbstimulans för socialbidragstagare genom att kunna få inkomst utan att det påverkar biståndsbedömningen.

Sist men inte minst föreslår vi att arbetslöshetsförsäkringen förstatligas och görs obligatorisk. Debatten har gått het i den här frågan. Läs SvD:s ståndpunkt om hur Fp har ”häflten rätt”, dvs statlig a-kassa är rätt men inte att den blir obligatorisk. UNT svarar i en ledare och försvarar just det obligatoriska medlemskapet ur ett historiskt perspektiv i en jämförelse med förstatligandet av sjukkassorna. Två argument lyfts fram, a-kassan är en del i det allmänna grundförsäkringssystemet vid sidan av socialförsäkring och sjukkassa och bör därför precis som sistnämnda försäkringar vara statlig; faktum att priset sjunker om alla är med och betalar. Facket rasar mot förslaget och ser sitt maktmonopol raseras om man förlorar ansvaret för a-kassan. Här finns nog med konfliktyta för att göra flera månaders valdebatt riktigt intressant.

Sofia Nerbrandt skrev en träffsäker krönika i SvD för några veckor sedan. Skönt att kvinnor i karriären får eldunderstöd från medsystrar!