Några av mina egna favoriter i manifestet är:

• Förstärkt jobbskatteavdrag “bör genomföras när de offentliga finanserna tillåter”
• Höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt “ska genomföras när de offentliga finanserna tillåter.
• Halveringen av arbetsgivaravgiften för unga bibehålls.
• Lärlingsprovanställning införs.
• Ett nytt betygssystem och betyg från årskurs sex introduceras.
• Inget utökat vårdnadsbidrag
• En havsmiljösatsning
• Sverige ska leda NBG 2011 och ska ha ambitionen att även åta sig ledarskapet
  för NBG 2014.

SCB:s presentation av sysselsättningen ger idel goda nyheter. I en jämförelse med samma månad 2009 får vi följande glada besked:

• ökning av antalet tidsbegränsat anställda
• ökning av antalet arbetade timmar
• ingen ökning av arbetslösheten
• personer ej i arbetskraften har minskat
• det outnyttade arbetskraftsutbudet har minskat

Förändringen sen i juli 2009 är inte statistiskt säkerställd, men ändå finns en klart positiv trend. Vi kan inte ännu säga att finanskrisen är över men utvecklingen går åt rätt håll. Därför är det också bra att valmanifestet bygger på försiktiga kalkyler.

Får vi nu äntligen slippa alla dessa sossefloskler i debatterna om att arbetslösheten ökar och att klyftorna blir djupare. Nej antagligen inte, för det verkar som om de rödgröna har arbetat in ett mantra som bygger på att dels förneka den ekonomiska krisen och dels lyfta fram skrämseltal om svensk arbetslöshet. Och det lär de inte sluta med bara för att verkligheten har hunnit ikapp dem.

Läs SCB:s statistik här. Läs fler kommentarer här: Per Altenberg, Mark Klamberg.

I mediabruset:  Aftonbladet, Dagens Nyheter.

Torka - CC / Flickr

I påskas kunde vi alla läsa på DN-debatt hur två socialdemokrater anklagade biståndsminister Gunilla Carlsson för att vilja skära ner biståndet. I går gav hon svar på tal. I en riktigt bra debattartikel beskriver hon sin vision om ett reformerat bistånd och hur hon vill göra utbetalningspolitik till utvecklinsgpolitik. Jag tror på Gunillas reformer och tror det är viktigt att någon med kritiska ögon tar sig an den heliga ko som svensk biståndspolitik är.

Det finns olika sorters bistånd. Humanitärt bistånd gör tydlig nytta i nödsituationer då marknadskrafter eller handel inte kan verka. Det finns partinära bistånd som jag själv arbetat mycket med inom ramen för folkpartiets biståndsorganisation SILC. Det partinära biståndet är enligt mina erfarenheter relativt jordnära, och går direkt till behövande systerorganisationer. Utvecklingsbistånd är ofta väldigt långsiktigt och det är i denna kategori vi spenderar mest pengar. Det är inom utvecklingsbiståndet jag tycker vi ska vara särskilt vaksamma på biverkningar.

Så vitt jag vet och har läst (motbevisa mig gärna) finns det mycket lite forskning som visar på vilken nytta biståndet kan göra. Trots detta fortsätter vi att ösa ut pengar till fattiga och korrupta länder. Vi vet att det finns stora svagheter i utbetalningssystem och våra skattepengar alltför ofta finansierar korrupta makhavare och deras lyxvillor. Vi vet att utveckling är nära sammanlänkat med säkerhet och att vi i södra Afghanistan eller östra Kongo knappast kan arbeta med bistånd på grund av den stora säkerhetsrisken. Jag tror helt enkelt att vi måste problematisera biståndsverksamheten. Såsom Gunilla har börjat göra – och ännu mer. Därför skulle jag i första hand vilja fokusera på granskning och utvärdering av bistånd, och på verklig effekt, än på 1%-iga mål. Om vi vet att vi har ett fungerande bistånd kan vi gärna öka summan. Men för mig finns det inget egenvärde i ett procentmål.

Däremot tror jag på att vi mer hårdnackat ska driva frågor om frihandel, entreprenörskap och kunskapsöverföring. Där ligger nyckeln till utveckling. Tillgång till EU:s marknad gör betydligt större nytta för ett fattigt lands utveckling än budgetstöd. En utveckling driven av ökad handel kommer inifrån landet själv och har starkt lokalt ägarskap, vilket är ytterligare två viktiga faktorer.

Det är svårt att resonera om bistånd och vända och vrida på effekter och utvärderingar. En sådan debatt tar tid och måste föras i sansad ton. Tyvärr kommer vi nog inte att se mycket av det i valrörelsen utan det ser ut att handla mer om att kasta procentsiffror på varandra…