Maria Weimer

Publicerad i Enköpingsposten den 31 augusti 2010.

Det sägs att det inte finns så stora skillnader mellan blocken. Men utrikes- och säkerhetspolitiken är en vattendelare som också har stor effekt på Enköping. Folkpartiet och Alliansen vill inte bara fortsätta Sveriges engagemang i Afghanistan. Vi tror också starkt på EU:s förmåga att hantera kriser. För att kunna förhindra konflikter och skydda civila har EU satt upp snabbinsatsstyrkan Battlegroup. Våren 2011 är det Sveriges tur att stå i beredskap igen, precis som vi gjorde våren 2008. Men det har de rödgröna sagt nej till. Om de vinner valet ska Sverige hoppa av sitt åtagande med Nordic Battlegroup.  Efter flera års planering och samövning, som har letts här från Enköping, ska alltså den svensk-ledda styrkan läggas ned! Vi ska alltså inte bidra till att bygga fred och säkerhet i världen för EU:s räkning.

Ett svenskt avhopp skulle bli väldigt pinsamt i EU-kretsen och på lång sikt skada vårt anseende som säkerhetspolitisk aktör. Dessutom skulle det vara ett stort resursslöseri att inte använda styrkan som redan är utbildad och klar. Det skulle också innebära att Sveriges plats står tom och att det saknas en EU-styrka om konflikter uppstår som EU vill förhindra. Det kan alltså bli så att civilbefolkningen i ett krigshärjat land får lida för de rödgrönas beröringsångest inför militära frågor.

Detta är ett tecken på hur urvattnad utrikes- och säkerhetspolitiken blir när Socialdemokraterna måste kompromissa med partier såsom Vänsterpartiet.

Maria Weimer, diplomat med erfarenhet av EU:s säkerhetspolitik. Nu riksdagskandidat för Folkpartiet i Uppsala län.

Nu har Lars Ohly vunnit över Mona Sahlin i fråga om Afghanistaninsatsen. Sverige ska dra sig tillbaka. Idag presenterades den nya

rödgröna enigheten på en presskonferens. I juli nästa år ska Sverige påbörja sitt tillbakadragande. Visserligen säger Mona & Co att läget på marken är avgörande men ändå sätter man ett datum för reträtten. Vänsterpartiet tillåts alltså styra över Socialdemokraternas utrikespolitik – i en fråga som är avgörande för vår trovärdighet som pålitlig säkerhetspolitisk aktör.

Så här skriver Björklund om de rödgrönas besked.

Om omvärlden drar sig ur snabbt  kommer två saker att hända: dels tar talibanerna över regeringsmakten, dels kommer Afghanistan återigen att upplåtas som fristad för Al-Qaida med Usama bin Ladin. De stora terrorattackerna den 11 september 2001 hade knappast varit möjliga utan Al-Qaidas samarbete med talibanerna i Afghanistan.

Talibanerna har inte stöd av ett folkflertal. Men de kommer att ta över därför att de är beredda att använda mer våld än alla andra. Talibanerna är islamistiska extremister och kommer att kasta tillbaka samhället i ett medeltida barbari, där kvinnor förtrycks, flickskolor bränns ner och oliktänkande mördas.

Carl Bildt ifrågasätter också de rödgrönas prognoser här. Försvarsmakten kommenterar. Några intressanta reflektioner från en bloggande officer. Fler kommentarer i mediabruset: Sydsvenskan, Aftonbladet, Gulan Avci, Adam Cwejman, allmänt om Afghanistan.

Den stora frågan återstår, vem ska nu försvara mänskliga rättigheter och demokrati i Afghanistan?

Afghansk flicka, hon är en av anledningarna till att den svenska insatsen bör vara kvar i Afghanistan tills dess att uppdraget är utfört. Foto: National Geographics

I måndags hade jag min valupptakt på Ekocaféet här i Uppsala. Kända liberaler såsom Europaparlamentariker Cecilia Wikström och f.d kommunalrådet Gunnel Arrbäck höll brandtal. Linnea Hännersten spelade härlig lounge-musik på pianot. Själv berättade jag om varför jag vill kandidera till riksdagen och om mina tre hjärtefrågor miljö, försvarspolitik och jämställdhet.

Nu känns det att valkampanjen har kickat igång på allvar. Denna vecka fokuserar kampanjen på Uppsala och nästa vecka blir det även några besök ute i länet i Tierp och Håbo. Det är en månad kvar till valet idag och varenda minut behöver användas för att samla kryss. Vi ses i vimlet!

Publicerad i Enköpingsposten den 24 juni 2010.

Den politiska utvecklingen i Ryssland är oroande. Osäkerheten om vad framtiden bär med sig har ökat. Det gäller i synnerhet i Östersjöområdet. De förutsättningar som låg till grund för neddragningarna av det svenska försvaret håller sakta men säkert på att förändras.

Folkpartiet liberalerna anser att det nationella försvaret nu måste stärkas. Förmågan att strida i brigader har i praktiken gått förlorad. Om det svenska försvaret också ska kunna möta allvarliga hot från en tekniskt och organisatoriskt avancerad motståndare måste denna förmåga återställas. Det handlar inte primärt om resursbrist, utan om tydliga krav på att organisera befintlig personal och materiel i högre förband.

Folkpartiet tror fortfarande starkt på Sveriges internationella engagemang. Det finns ingen motsättning mellan de förmågor vi uppnår inom ramen för internationella insatser och en nationell försvarsdimension. Dessa två uppgifter är istället ömsesidigt stärkande. Samtidigt har det blivit allt svårare att i en globaliserad värld skilja på nationell respektive internationell säkerhet. Effekterna av storskalig terrorism eller piratverksamhet slår – oavsett var de inträffar – lika hårt och snabbt också mot svenska intressen.

Folkpartiet tror på en stark svensk roll i internationella insatser och här spelar Ledningsregementet i Enköping en nyckelroll. Våra soldater i Afghanistan gör stor nytta för freden och säkerheten i landet. En central del av sin utbildning i ledning har de fått i Enköping.

För Sveriges och Enköpings del är våren 2011 särskilt viktig. Då står vi i beredskap med Nordic Battlegroup ytterligare en gång, med styrkehögkvarteret ånyo placerat på Ledningsregementet. När vi besökte regementet för några veckor sedan kunde vi stolt konstatera att NBG är mycket väl förberedda på sitt uppdrag. Synd då att oppositionen vill lägga ner NBG och ta Sverige ur beredskapen i EU.

Det är fortsatt osannolikt att Sverige skulle utsättas för militära angrepp. Men konsekvenserna av militärt våld är ändå så allvarliga att de kräver förberedelse. Vi behöver därför på nytt inrätta regionala ledningsorgan och återuppta planeringen för ett försvar av Sverige. Samtliga soldater och officerare ska vara krigsplacerade. De strategiskt mest utsatta delarna av vårt land kräver särskild uppmärksamhet. Det var till exempel ett misstag att avskaffa försvaret av Gotland. Dess betydelse för försvaret av Sverige kan knappast överskattas.

Förutsättningarna för ytterligare neddragningar av det svenska försvaret har försvunnit. Vi måste anpassa vår säkerhetspolitik till den politiska utvecklingen i vårt närområde. Därför går Folkpartiet till val på ett starkt svenskt försvar.

Allan Widman, försvarspolitisk talesperson (FP)

Maria Weimer, riksdagskandidat för Uppsala län (FP)

Igår gick startskottet för min personvalskampanj. Den första kampanjdagen tillbringade jag med att besöka Ledningsregementet i Enköping tillsammans med Allan Widman, riksdagsledamot (fp) och ledamot i försvarsutskottet. Jag har under våren deltagit i FP:s arbetsgrupp för försvar och säkerhetspolitik som leddes av Allan och jag hoppas kunna göra försvarspolitiken till en av mina huvudfrågor i min personvalskampanj. Fp har gjort en del utspel i frågan som jag skrivit om tidigare på den här bloggen.

I Enköping utbildas nationella och multinationella staber i att leda stridskrafter.Där finns två förband som genomför informationsoperationer i internationella insatser: telekrigförbandet och psyopsförbandet.

Allan och jag träffade bland annat stabschefen för Nordic Battle Groups styrkebefälhavare, Mikael Frisell som berättade om arbetet med att sätta upp NBG 2011. Battle Groups är EU:s snabbinsatsstyrkor och länderna turas om att stå i beredskap två per halvår. Sverige stod i beredskap första gången 2008 och jag var vid den tiden handläggare för NBG på UD i Stockholm och arbetade intensivt med förberedelserna. Redan då var vår nordiska Battle Group ett mycket bra instrument för krishantering och med alla lärdomar från detta bör NBG 2011 kunna bli ännu bättre förberedd. Sedan återstår utmaningen att använda styrkan och det blev ju tyvärr aldrig fallet 2008. Det finns ju alltför många konflikthärdar i världen och även under våren 2008 fanns det ju gott om situationer där NBG hade kunnat göra mycket stor nytta. Men tyvärr ansåg inte den svenska regeringen eller övriga EU-länder att NBG skulle användas den gången. Det var synd. Synd för Sverige och den svenska styrkan som var beredd till tänderna att åka ut och göra nytta. Synd för de konflikter i världen som hade behövt förhindras eller stävjas. Synd för EU som ännu inte använt en enda av sina snabbinssatsstyrkor, varav NBG var kanske den allra bäst förberedda. Jag hoppas verkligen att vi kan uppbåda tillräckligt med politisk vilja att använda vår nästa NBG när det står i beredskap våren 2011.