Maria Weimer

Folkpartiet talar ut om svensk försvarspolitik. Jan Björklunds uttalande om det svenska försvaret i torsdags har väckt mycket debatt. Och mer lär det bli när Fp efter partirådet i helgen kan lansera hela vår säkerhetspolitiska rapport. Jag har aktivt bidragit till innhållet i egenskap av ledamot i den säkerhetspolitiska arbetsgruppen.

Jan Björklund talar inte så mycket om att upprusta försvaret utan snarare om att sluta skrota det. Jag tycker han har helt rätt. Sverige bör upprätthålla en försvarsmakt som kan:

- försvara Sverige i händelse av krig

- bidra till att vi är en trovärdig säkerhetspolitisk aktör i EU och övriga världen

- möjliggöra effektiva och trovärdiga bidrag till internationella insatser inom ramen för EU, FN och Nato

- möjliggöra ett framtida medlemskap i Nato.

Sverige säkerhetspolitiska trygghet bottnar lika mycket i vår egen försvarsförmåga som i vårt medlemskap i EU där medlemsländerna förbundit sig att bistå varandra i händelse av krig genom den så kallade säkerhetsklausulen (mutual assistance clause). Modern säkerhet bygger på internationellt samarbete men vi ska inte bortse från behovet att fortsatt ha ett starkt nationellt försvar.

En naturlig fråga blir då, har vi råd med detta? Svaret är ja. Fp:s förslag handlar i första hand om att avstå från att skrota delar av försvaret och därigenom bibehålla kapacitet som annars skulle försvinna. För det andra ska försvaret få behålla det överskott som uppstått samt sänka kostnader då färre blir heltidsanställda. Endast i tredje hand ska höjda anslag diskuteras.

Vad säger resten av Alliansen och regeringens försvarsminister om detta? Tolgfors avfärdar Fp:s förslag som orealistiska. Nåja, inte så mycket annat han kan säga i nuläget. Själv hoppas jag på en livlig säkerhetspolitisk debatt om Sveriges framtida försvar både inom Alliansen och med väljarna i valrörelsen.

Läs intervjun med Jan Björklund i SvD. Politikerbloggens kommentar

Bilden är tagen av mig vid en inspelning av en amerikansk film om kriget i Georgien, vid mitt besök i Georgien i november 2009.

er här.

Publicerad i UNT.

Utan kvinnors perspektiv i freds- och säkerhetsarbetet bortser vi från halva världsbefolkningens behov. Minst 30 procent av de antagna till svenskt yrkesförsvar bör vara kvinnor och alla höga officerare måste genomgå jämställdhetsutbildning, skriver Maria Weimer.

Sverige är aktivt i ett antal olika freds­bevarande insatser runt om i världen. Vi bi­drar­ inom ramen för FN, Nato och EU för att försvara mänskliga rättigheter, skydda civilbefolkning och övervaka fredsavtal. Men det internationella samfundets arbete för fred lider av en stor brist.

Länge har vi helt missat att ta tillvara kvinnornas perspektiv. Kvinnornas perspektiv på fredsavtal och konfliktlösning skiljer sig ofta från de traditionellt manliga aktörernas, vilka i regel är de som deltar i förhandlingar.

I många konfliktdrabbade samhällen är det kvinnorna som har ansvaret för familjen. Studier visar att de i en valsituation ofta väljer att satsa resurser på mat, husrum och långsiktig utveckling i stället för på vapen eller fortsatt konflikt.

Det är i regel kvinnorna som uppfostrar barnen och därmed har makt att påverka deras samhällssyn och en framtida försoningsprocess. Sist men inte minst är kvinnor föremål för könsbaserat våld och krigsförbrytelser som leder till oläkbara mentala och psykiska sår och splittringar hos de utsatta individerna, liksom i familjer och samhällen. Denna aspekt glöms ofta bort. Av dessa och många andra skäl ska kvinnor ha en central roll i fredsarbetet.

Sedan FN:s säkerhetsråd antog resolution 1?325 om kvinnor, fred och säkerhet för tio år sedan har jämställdhetsarbetet fått mer fokus i FN, Nato och EU. Det handlar dels om att skapa jämställda nationella försvarsmakter, dels om att ta hänsyn till kvinnor i det internationella fredsarbetet. Men arbetet har hittills gått långsamt och mestadels kretsat kring ord och deklarationer. Endast lite handlar om konkreta mål och tydliga riktlinjer.

Folkpartiet har utsett ett antal arbetsgrupper för att formulera vår politik inför valet. I arbetsgruppen för försvar och säkerhetspolitik ska vi utforma partiets förslag för en dynamisk och effektiv försvars- och säkerhetspolitik. Jag ingår som ledamot i gruppen och vill verka för att följande konkreta förslag blir folkpartiets politik:

- När Sverige ställer om till yrkesförsvar bör vi sätta ett högt mål för antalet kvinnor som antas. Minst 30 procent av de antagna bör vara kvinnor. Om vi kan ha målsättningar för försvarsmateriel och insatsberedskap kan vi också ha det för jämställdhet särskilt som kvinnliga soldater visat sig vara av stor betydelse i utlandsinsatser.

- När fler kvinnor anställs måste även material och utrustning anpassas därefter. Kvinnliga generaler ska inte behöva bära manliga kalsonger med Y-front.

- Brott mot förhållningsregler om sexköp och sexuella trakasserier måste bestraffas och får aldrig sopas under mattan, vilket ibland är fallet i dag. Sådana händelser grusar förtroendet för det internationella samfundet hos lokalbefolkningen på nolltid och omöjliggör ett trovärdigt fredsbyggande.

- Sexuellt våld är ett brott såväl i konflikt som i fredstider. Därför måste amnesti för sådana brott avskaffas och rättssystemen i de konfliktdrabbade länderna stärkas. Här bör Sverige ta initiativ till att utarbeta en strategi för att avskaffa straffriheten.

- Sverige bör även i EU och Nato föreslå mål för kvinnligt deltagande i internationella insatser. I exempelvis Nato varierar andelen kvinnor i de nationella försvarsmakterna mellan 8 och 13 procent i de olika medlemsländerna. Ribban måste höjas för att antalet kvinnor i internationella insatser i sin tur ska kunna öka.

- Samtliga högre officerare i Försvarsmakten bör genomgå jämställdhetsutbildning. På detta sätt föregår de med gott exempel i Sverige och utlandet och det fortsatta jämställdhetsarbetet kan förhoppningsvis underlättas.

- Sverige bör ta initiativ till en internationell personalpool av utbildade jämställdhetsrådgivare som kan användas i både FN, Nato och EU. Efterfrågan av jämställdhetsexperter är stor både i fält och i högkvarteren.

- I medling och fredsförhandlingar ska kvinnornas perspektiv beaktas, om det så gäller Georgien, Aceh eller Mellanöstern. Kvinnliga nätverk och organisationer ska alltid involveras och hänsyn tas till deras synpunkter.

- I internationella militära insatser bör rutiner utvecklas för hur kvinnor med ansvarsfulla positioner i det lokala samhället kan identifieras för att kunna konsulteras inför viktiga beslut. Även övriga kontaktytor med den kvinnliga befolkningen bör byggas upp.

Frågor om kvinnors säkerhet får inte bara behandlas som en ”mjuk” fråga. Det handlar i högsta grad om ”hård” säkerhet. Erfarenheter från jämställdhetsarbete i internationellt fredsarbete visar på effektivare och säkrare insatser. Jag hoppas kunna bidra med bland annat dessa förslag till Folkpartiets nya säkerhetspolitiska program. Utan hänsyn till kvinnors perspektiv uppnår vi inte långvarig fred, utan bortser från halva världsbefolkningens behov.
Maria Weimer
Riksdagskandidat för folkpartiet i Uppsala län
Ledamot i folkpartiets arbetsgrupp för försvar och säkerhetspolitik

Jag_skriver i dagens UNT om hur viktigt jämställdhet och kvinnors perspektiv är i säkerhetspolitiken.  Jag är ledamot i FP:s arbetsgrupp om försvar och säkerhetspolitik, och har särskilt försökt tillföra jämställdhetsaspekterna till vår valplatform om försvarspolitik. Programmet kommer att presenteras senare i vår, håll ögon och öron öppna.

Det finns fortfarande mycket kvar att göra för att den svenska försvarsmakten ska bli mer jämställd. Vi behöver bättre villkor för kvinnliga soldater. Tjejerna har lessnat på att ha kalsonger med Y-front! Med bättre villkor kan vi sedan lättare rekrytera fler kvinnliga soldater. Ett mål för vårt nya yrkesförsvar borde vara 30% kvinnor.

I våra internationella insatser måste vi bli bättre på att tillvarata kvinnornas perspektiv i de samhällen vi verkar i. Jämställdhetsexperter är centrala för att bidra till att militära befälhavare får kunskap och rådgivning i de internationella insatserna. Ofta råder det brist på denna kompetens. För att säkerställa fler experter bör EU inrätta en internationell personalpool med jämställdhetsrådgivare dit internationella organisationer kan vända sig vid behov av experter.

I förlängningen bör vi även fundera på om vi inte ska göra militära insatser med specifikt kvinnoskyddande mandat. I många delar av världen, exempelvis DR Kongo, utsätts kvinnor för systematiskt sexuellt våld och har särskilt stora behov av skydd.