Maria Weimer

Publicerad i UNT den 17 augusti 2010.

Införande av begränsad arbetstid i form av 35-timmarsvecka eller sex timmars arbetsdag är politiska villfarelser som redan har provats i flera europeiska länder och misslyckats. Det är förvånande att Vänsterpartiet (UNT 12/8) har dammat av detta gamla politiska skelett. Verkligheten i både Sverige och Europa är skeva ålderskurvor där en liten andel arbetsföra kommer att behöva försörja en stor andel äldre. Vi behöver uppmuntra studenter att ta examen tidigare och äldre att gå i pension senare. Mot den bakgrunden är förslag om att minska arbetstiden totalt verklighetsfrånvända. Vi skulle snarare behöva öka antalet arbetstimmar per dag, eller åtminstone låta bli att lagstifta om en fastlagd arbetstid. Att dessutom påstå att människor blir lyckliga bara av fritid är att ignorera den arbetsglädje som många känner dagligen. Det finns lyckoforskning som pekar på att det är just meningsfullt arbete som framkallar lyckokänsla, sk ”flow”. Att påstå att Uppsalas ekonomi är byggd på ”skräpkonsumtion” är en nedlåtande syn på den rika handel med varor och tjänster som Uppsalas välstånd bygger på. Det är ett hån mot alla småföretag i Uppsala som arbetar stenhård för att skapa nya jobb varje dag. Jag undrar om Vänsterpartiet lever i samma stad som vi andra Uppsalabor?

Maria Weimer

Riksdagskandidat (fp)

Idag öppnar valstugorna äntligen på Stora torget. I eftermiddag äger valupptakt rum för Ung Allians och ikväll startar jag min personvalskampanj! Läs pressmeddelandet nedan som precis har skickats ut om min egen kickoff.

Idag startar Maria Weimer sin personvalskampanj!

Välkomna till Ekocaféet, Drottninggatan 5,  i Uppsala, kl 18.00.

Maria Weimer är en av Folkpartiets två toppkandidater till riksdagen, hon har en lång bakgrund i Folkpartiet Uppsala och har god chans att bli invald den 19 september. Till yrket är Maria Weimer diplomat vid Utrikesdepartementet och har varit posterad vid svenska ambassaden i Colombia och nu senast arbetat med EU:s utrikespolitik i Bryssel.

På Ekocaféet ikväll kommer ett antal kända liberaler att hålla anföranden:

Cecilia Wikström, Europaparlamentariker (fp)

Gunnel Arrbäck, f.d. kommunalråd i Uppsala och tidigare direktör för Statens biografbyrå (fp)

Anders Ekberg, ersättare till Europaparlamentet (fp)

Terry Carlbom, tidigare universitetslektor vid Uppsala Universitet och kulturattaché vid svenska ambassaden i London.

Publicerad i UNT den 23 juli 2010.

Sedan FN:s klimatpanel drog världens uppmärksamhet till den globala uppvärmningen, har miljöfrågan varit på allas läppar.

Ökad medvetenhet om vår skadade miljö är en förutsättning för förändring. För oss som liberaler handlar människans relation till vår omvärld om frihet under ansvar. Vi har en otvetydig skyldighet att bevara miljön för kommande generationer och se till att vi kan fortsätta leva nära naturen. Men det är viktigt att vi politiker behåller huvudet kallt och inte låter oss skrämmas till ogenomtänkta kortsiktiga åtgärder.

Kraven på att politiker ska agera har haglat. Vi har hört domedagsprofetior om att världen kommer att gå under om vi inte genast slutar flyga, upphör att konsumera eller slutar föda barn. I den svenska debatten har det föreslagits att flygtrafik söder om Sundsvall ska läggas ner och att vi bör undvika handel med andra länder till förmån för svenska varor.

Klimathotet får inte användas till att inskränka människors frihet. Vårt samhälle måste kunna fortsätta utvecklas, människor fortsätta resa världen över och handla med varandra.

Vi lever i en miljömedveten värld med en hög teknologisk utvecklingstakt. Och det är just innovationer som är lösningen. Det finns flera historiska exempel på hur vetenskaplig utveckling har revolutionerat våra livsvillkor. På 70-talet var Sverige ett av de mest oljeberoende länderna i den industrialiserade världen. Tack vare utbyggd vattenkraft och kärnkraft är idag endast en liten del av vår elkonsumtion beroende av olja. På samma sätt var det med telefonledningarna på 70-talet. Om alla kineser skulle ha fast telefon skulle världens bestånd av koppar gå åt i ett nafs, menade man. Vem kunde då föreställa sig mobiltelefoner – eller satellit-TV för den delen?

I klimatdebatten får vi ofta höra hur jordens överbefolkning kommer att leda till resursbrist och svält. Men om vi tar en titt på fakta ser vi att befolkningsökningen globalt sett bromsat upp. För 20 år sedan beräknades att vi skulle bli 15 miljarder på jorden år 2050. Nu tycks siffran stanna vid 9 miljarder. Vi vet att utbildning av flickor leder till att de väljer att föda färre barn. Utbildning, och framtidshopp, är alltså nyckelfrågor för att få bukt med överbefolkningen.

Såsom folkpartister är vi framtidsoptimister och tror på teknikens möjligheter. Men vi politiker har också en roll att spela. Vi behöver sätta upp spelreglerna. En central princip är att den som smutsar ner måste betala för sig. Staten behöver säkerställa att utsläpp beskattas och att förorenare lagförs. Politiker bör också kunna ge ny teknik den nödvändiga puff den behöver för att etablera sig på marknaden, genom lån till innovationsutveckling, forskningsanslag och uppfinnarstipendier, samt genom att underlätta för europeiska patent. Vi bör förhålla oss teknikneutrala. Vår uppgift är att sätta gränser och skapa målsättningar och generellt goda villkor för forskning och utveckling. Den tredje rollen för politiken är att underlätta för människor att leva klimatsmart. Med hjälp av ny teknik och medvetandegjord energikonsumtion kan vi konsumenter ändra vårt beteende. Vi ska inte behöva sluta resa med flyg och flytta ut på landet och odla grönsaksland för att kunna leva miljövänligt. Förhastade miljökrav bör ersättas med rationella tekniska lösningar.

• I stället för att lägga ner allt flyg söder om Sundsvall är det klokare att satsa på utveckling av nytt flygbränsle och att konkurrensutsätta SJ för att möjliggöra effektivare tåg.

• I stället för att införa kilometerskatt som slår hårt mot landsbygden vill Folkpartiet införa klimatbilspremie för att gynna utsläppsfria bilar och stimulera miljöteknik.

• I stället för att bara köpa närodlat bör vi fortsätta handla internationellt helst med helt fri handel vilket underlättar för utvecklingsländer att bygga upp välfärd och utveckla egen miljöteknik.

• I stället för att fasa ut våra kärnkraftverk bör vi satsa på att bygga fjärde generationens reaktorer i Sverige, vilket garanterar koldioxidfri el, möjliggör en betydligt bättre utvinning av kärnbränslet och en förenkling av avfallsproblemet.

Europeiska unionen är vårt viktigaste miljöverktyg. På europeisk nivå kan vi stärka handeln med utsläppsrätter och lagstifta om kemikaliehantering. Storskalig energieffektivisering på europeisk nivå kan ge oss en mycket större effekt än om vi bara skulle vidta åtgärder på egen hand i Sverige. Ambitiösa mål har redan satts på EU-nivå för klimatet och den biologiska mångfalden.

Miljön engagerar och berör oss alla. Men det är viktigt att den politiska debatten inte styrs av skrämselpropaganda och panikartade åtgärder. Såsom liberaler är vi utvecklingsoptimister och tror att vetenskapens och entreprenörskapets roll är minst lika viktiga som statliga åtgärder för att lösa dagens miljöproblem.

Marit Paulsen, Europaparlamentariker (fp)

Maria Weimer, Riksdagskandidat Uppsala (fp)

Att driva personvalskampanj är dyrt.

Det ska tryckas broschyrer och flygblad, affischer och visitkort. Det ska annonseras på webben och i lokaltidningarna. Att ha bra personvalsmaterial är viktigt för att få ut sitt budskap. Och man måste ha tillräckligt. Det är inte roligt om broschyrerna tar slut en vecka före valet.

I Uppsala län får ingen av personvalskandidaterna bidrag från partiet. Tyvärr. Det betyder att det gäller att samla in pengar för att ha råd med materialet.

Jag kommer att ordna så kallade fund-raising-kvällar och skriva tiggarbrev till vänner, släkt och supportrar. Allt för att samla in pengar.

Härmed går startskottet för insamlingen.

Skänk en slant!

Tryck på ”donera”-knappen längre ned till höger på den här sidan och hjälp mig bli invald i Sveriges Riksdag 19 september.

Valet närmar sig och Andreas Bergh har redan börjat fundera på vem han skulle kunna tänka sig personkryssa. Här är kriterierna han nämner:

1. Vara kompetent och ha  hög arbetsförmåga. Någon som inte bara tänker sitta av sin tid i kammaren, eller har två andra heltidsjobb vid sidan om. Någon som är smart.

2. Klara av att ta strid med sitt eget parti, men samtidigt inte isolera sig fullständigt och därmed förlora inflytande. En svår avvägning, där de flesta är snäppet för lojala, medan andra flippar ut och blir vildar.

3. Ha en politisk profil som gör att personen faktiskt tillför något på marginalen.

4. Ha vettiga liberala värderingar. (dvs tycka ungefär som Andreas Bergh :-)

Ett ytterligare kriterium som nämns i kommentarerna är att personen ska finnas på en partilista i det egna länet. Men det är ju egentligen inget absolut kriterium. Varför inte skriva sig i ett nytt län över valet för att kunna stötta rätt kandidat? Ja nu är det kanske inte så många som orkar göra det, men det var något som flitigt diskuterades efter FRA-debatten då Camilla Lindberg var den enda Alliansledamot som röstade emot. Så varför inte ta sin röst på lite extra stort allvar.

Andreas kommer fram till att han kan rösta på tre personer. Birgitta Ohlsson, Annie Johansson och mig.

Tack Andreas för fötroendet!

Det viktigaste av allt är att man personkryssar överhuvudtaget. Valmyndigheten förklarar i detalj hur det går till. Det är fortfarande inte så många svenskar som har lärt sig det.

För att kunna bli personvald måste man ha minst 8 % av det totala antalet kryss på partiet. Det är svårt att komma äver den spärren och därför har riksdagen beslutat att sänka spärren till 5 %. Men eftersom detta innebär en ändring i vallagen måste det bekräftas med ytterligare ett riksdagsbeslut efter valet och träder inte i kraft förrän 2014. Tyvärr! Jag tycker det borde vara lättare för väljarna att avgöra vem som blir invald.

För mer argument om varför ett starkare personvalssystem är bra, läs Jan Rejdnells blogg här.