Maria Weimer

Valet närmar sig och Andreas Bergh har redan börjat fundera på vem han skulle kunna tänka sig personkryssa. Här är kriterierna han nämner:

1. Vara kompetent och ha  hög arbetsförmåga. Någon som inte bara tänker sitta av sin tid i kammaren, eller har två andra heltidsjobb vid sidan om. Någon som är smart.

2. Klara av att ta strid med sitt eget parti, men samtidigt inte isolera sig fullständigt och därmed förlora inflytande. En svår avvägning, där de flesta är snäppet för lojala, medan andra flippar ut och blir vildar.

3. Ha en politisk profil som gör att personen faktiskt tillför något på marginalen.

4. Ha vettiga liberala värderingar. (dvs tycka ungefär som Andreas Bergh :-)

Ett ytterligare kriterium som nämns i kommentarerna är att personen ska finnas på en partilista i det egna länet. Men det är ju egentligen inget absolut kriterium. Varför inte skriva sig i ett nytt län över valet för att kunna stötta rätt kandidat? Ja nu är det kanske inte så många som orkar göra det, men det var något som flitigt diskuterades efter FRA-debatten då Camilla Lindberg var den enda Alliansledamot som röstade emot. Så varför inte ta sin röst på lite extra stort allvar.

Andreas kommer fram till att han kan rösta på tre personer. Birgitta Ohlsson, Annie Johansson och mig.

Tack Andreas för fötroendet!

Det viktigaste av allt är att man personkryssar överhuvudtaget. Valmyndigheten förklarar i detalj hur det går till. Det är fortfarande inte så många svenskar som har lärt sig det.

För att kunna bli personvald måste man ha minst 8 % av det totala antalet kryss på partiet. Det är svårt att komma äver den spärren och därför har riksdagen beslutat att sänka spärren till 5 %. Men eftersom detta innebär en ändring i vallagen måste det bekräftas med ytterligare ett riksdagsbeslut efter valet och träder inte i kraft förrän 2014. Tyvärr! Jag tycker det borde vara lättare för väljarna att avgöra vem som blir invald.

För mer argument om varför ett starkare personvalssystem är bra, läs Jan Rejdnells blogg här.

På riksplanet är det inte roligt att läsa i Expressen om SCB: s majmätning där de rödgröna leder över Alliansen med 6 procent. Men här i Uppsala är det idel glada nyheter!

Folkpartiet i Uppsala län är näst bäst i hela landet med 11,8%. (Endast Västra Götalands västra valkrets är större med 14,4 %.)

Ta en titt själv på sidan två i SCB:s sammanställning. Om dagens siffror håller i sig innebär det troligtvis att Folkpartiet får två mandat i riksdagen och att jag själv därmed bli invald.Det skulle innebära att jag tillsammans med Ismail Kamil och våra andra liberala riksdagsledamöter kan driva frågor om:

- bygga nya svenska kärnkraftverk och göra forskningsbidrag avdragsgilla för att underlätta vår miljöteknikutveckling

- sätta Uppsala på kartan som Sveriges kunskapshuvudstad nummer ett

- förstärka stödet till demokratikämpar världen över, och mycket annat.

Det innebär också att vi har majoritet i Landstinget vilket är otroligt viktigt för att vi ska kunna fortsätta driva ökad tillgänglighet i vården. Det får säkerligen också positiva effekter på kommunnivå.

När det gäller resultatet på riksnivå så har Johan Ingerö kommenterat det i Aftonbladet och även Mathias Sundin skriver några kloka ord på sin blogg. De menar framför allt att undersökning delvis kan ha missat reaktionerna på de rödgrönas budgetförslag. Det var enligt många bedömare anledningen till att Alliansen gått framåt i de senaste mätningarna. Men vi ska inte ägna oss åt några bortförklaringar, valet är långt ifrån vunnet.

Vi måste fortsätta kämpa för att Alliansen ska kunna forsätta i regeringsställning för det finns många reformer kvar att genomföra. Men i Uppsala kan Folkpartiet vara stolta över att vi lyckats föra ut vårt liberala budskap.

I veckan bildades Alliansbloggarna, ett nätverk av briljanta nätdebattörer som alla vill bidra till att Alliansen vinner valet i höst. Roligt med mer sammanhållna bloggnätverk som kan arbeta tillsammans för att påverka samhällsdebatten. En gräsrotsrörelse av frihetliga bloggare från hela landet. Jag har redan gått med.

Läs några av Alliansbloggarna: Martina Lind som grundat Politometern,  Mark Klamberg som bloggar om folkrätt och politik samt Amanda Brihed som ska hålla i nätverkets trådar.

Världen håller just nu på att hämta sig från den värsta internationella lågkonjunk­turen på årtionden. Också Sverige har drabbats, men tack vare välskötta statsfinanser har vi kunnat möta lågkonjunkturen med kraftfulla stimulanser. Det gör att vi nu slipper de hårda budgetsaneringar som andra länder går igenom. Men nu är det dags att lyfta blicken och fundera kring hur Sverige ska kunna växa efter krisen.

I dag samlas Folkpartiet Liberalerna till partiråd i Uppsala och vi kommer att fokusera på hur Sverige fortsatt ska vara ett växande land i en allt mer globaliserad värld.

Om Sverige även framöver ska kunna dra nytta av den ökande globaliseringen får vi inte fastna i att bara förvalta – det behövs en tydlig idé om hur Sverige ska kunna växa i en värld som krymper. Det finns en rad utmaningar som vi behöver fundera på hur vi ska möta.

Det handlar om att Sverige ska återupprättas som kunskapsnation. Folkpartiets arbete för att skapa en kunskapsskola är ett led i detta. Tidigare betyg, ordning och arbetsro i klassrummet och en uppvärdering av läraryrket kan bidra till att skapa en skola där alla elever får chansen att lyckas.

Just nu genomförs också historiska satsningar på forskning som vi söker väljarnas förtroende för att fullfölja under nästa mandatperiod. Sverige ska ligga i världstoppen när det gäller investeringsklimatet för forskning och utveckling.

För att göra Sverige till en kunskapsnation är det också centralt att det måste löna sig bättre att bo i Sverige för den som har ­utbildat sig länge. Folkpartiet försvarar principen om att alla ska behålla minst hälften av en inkomstökning. Därför är det dags att avskaffa den så kallade värnskatten, som är en straffskatt på utbildning.

Det handlar om jobben. För människors självkänsla och makt över vardagen är det centralt att ha ett arbete att gå till. Det är också avgörande för välståndet i vårt land att fler kommer i arbete. Ett särskilt problem är att Sverige i många år har haft högre ungdomsarbetslöshet än omvärlden. Folkpartiet föreslår en satsning på lärlingsjobb för ungdomar upp till 23 år.

Lärlingsjobb är vanliga i Tyskland och Danmark, och det är en av huvudförklaringarna till att dessa länder har lägre ungdomsarbetslöshet. Lärlingsjobb öppnar nya vägar in i ett yrke för den som inte tidigare har erfarenhet eller yrkesexamen.

Vänsterblocket går nu till val på en fördubblad arbetsgivaravgift för unga. Det vore ett dråpslag mot ungas chanser på arbetsmarknaden. Folkpartiet och Alliansen säger bestämt nej till vänsterblockets ungdomsskatt.

Det handlar om att bryta utanförskapet. För många människor blir socialbidragen en fattigdomsfälla. Vi vill förändra detta och införa en jobbstimulans i socialbidragen.

Vi vill också förtydliga lagen så att det blir möjligt att ställa krav på någon form av motprestation för arbetsföra som har socialbidrag. En meningsfull aktivitet eller praktik gör att den enskilda människan blir bättre förberedd för arbetslivet.

Krav på motprestation ska självklart inte gälla för dem som inte är arbetsföra. Det måste också vara möjligt att få utfyllnad utan motprestation för familjer med mycket knappa marginaler. Men när det gäller den grupp som egentligen både vill och kan arbeta ska kraven vara tydliga.

I dag gör reglerna att den som lever på socialbidrag inte tjänar någonting på att ta ett jobb – socialbidraget sänks krona för krona mot inkomsten. Människor blir inlåsta i ett bidragsberoende. Det måste brytas.

Vi föreslår därför att den som har social­bidrag under längre tid ska få behålla upp till 1?500 kr per månad från förvärvsarbete, utan att detta påverkar biståndsbedömningen. Denna jobbstimulans ska gälla som längst sex månader.

Det handlar om tryggheten. Vi svenskar berömmer oss ofta för att ha starka sociala skyddsnät, men det finns ett gapande hål i detta skydd – det finns ingen allmän arbetslöshetsförsäkring. Följden har blivit att många människor saknar trygghet om de oväntat mister jobbet.

Vi i Folkpartiet föreslår en allmän och statlig arbetslöshetsförsäkring. Den största motståndaren till denna trygghetsreform är faktiskt Socialdemokraterna. Det är häpnadsväckande att ett parti som påstår sig värna allas trygghet inte vill att den tryggheten ska gälla också vid arbetslöshet.

Sverige står inför stora utmaningar. Vi har klarat förändringar förut och kommer att göra det igen.

Men då behövs en politik som sätter jobben, kunskapen och tryggheten främst och som tar kampen mot utanförskap på allvar. Därför behövs Folkpartiet och Alliansen i regeringen.

Erik Ullenhag
partisekreterare och riksdagsledamot (FP)
Ismail Kamil
riksdagskandidat (FP)
Maria Weimer
riksdagskandidat (FP)
UNT 30/5 2010

Johan Norberg säger några kloka ord om Ullenhags artikel här.

Johan Ingerös ofta väldigt mustiga blogg passar på att tydligt bevisa det jag antydde i mitt inlägg, nämligen att Liberala ungdomsförbundet är för platt skatt – här – betyder det att vi som är medlemmar i förbundet också är ”nyliberaler”?