Maria Weimer

Äntligen bryts tystnaden. Debatten om romernas utsatta situation verkar inte vara en fluga utan har bitit sig fast. EU-kommissionen, Europaparlamentet, Ministerrådets organ liksom europeiska och svenska medier – alla har de satt romerna högt på sin dagordning denna vecka.

På DN-debatt idag skriver Ander Wejryd och Thomas Hammarberg om romernas situation och lyfter fram förslaget om sanningskommission som jag skrev om på bloggen igår.

DN skriver om Sveriges utvisning av romer, jag undrade just när det skulle uppmärksammas.

Romer som utvisats ut Frankrike berättar om hur illa de behandlats. Samtidigt kräver EU-kommissionen nu äntligen ett klargörande från Frankrike.

För min egen del tycker jag det är viktigt att vi ordentligt utreder vad som låg till grund för Sveriges utvisning av romer tidigare i år. Vi måste klargöra om det från svenska myndigheters sida förekommit insatser mot romer som grupp eller om alla individer fått en enskild prövning.

Enligt EU-direktivet för fri rörlighet får man vistas längre än tre månader i ett annat medlemsland om man uppfyller något av fyra villkor. Man bör:

• bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare,
• ha tillräckliga tillgångar och en sjukförsäkring för att kunna klara sig utan socialt bistånd under sin vistelse i den mottagande medlemsstaten ,
• studera på en utbildning i den mottagande medlemsstaten och ha tillräckliga tillgångar och en sjukförsäkring för att kunna klara sig utan socialt bistånd under sin vistelse i den mottagande medlemsstaten,
• vara familjemedlem till en EU-medborgare som faller inom någon av ovan nämnda kategorier.

DN skriver däremot i fredagens tidning att Stockholmspolisens utvisning gällde romer som ännu inte vistats tre månader i Sverige. Om det stämmer har vi alltså inte ens följt EU:s grundläggande regler för fri rörlighet. Det vore i så fall mycket pinsamt. DN skriver vidare att Göteborgspolisen varit bättre på att följa tre-månadersregeln och väntat med att pröva kriterierna tills dess att tiden löpt ut.

Bara en ordentlig utredning kan visa huruvida de romer som utvisades från Sverige fick en individuell prövning och hur kriterierna tolkades i deras fall. Det är viktigt att vi får veta vad som legat bakom de olika besluten. Folkpartiet är den självklara rösten för fri rörlighet inom EU och för en generös och human politik mot våra minoriteter. Vi bör aldrig acceptera att människor utvisas kollektivt eller utan en ordentlig utredning – oavsett om vi själva ingår i regeringen eller inte.

Samtal på Romanozor tillsammans med Katja, en av deltagarna i projektet.

Idag besökte jag Uppsalaprojektet Romanozor tillsammans med Europaparlamentariker Cecilia Wikström. Vårt möte med projektledaren Caroline Mahdavi bekräftade den bild vi hade om hur utsatta och marginaliserade romer är. Efter ett och ett halvt års idogt arbete och couchning har Romanozor framgångsrikt lyckats slussa in flera av de totalt 35 deltagarna i arbete. Vi talade med Katja som varit en av deltagarna i projektet som berättade om vilka svårigheter romska skolbarn har med kulturkrockar och studieovana föräldrar som inte ser positivt på deras skolgång.

Vi lyfte särskilt fram två förslag i rapporten från Delegationen för romska frågor. En sanningskommission skulle kunna bidra till att upplysa allmänheten om den förföljelse och de myndighetsövergrepp som romer utsatts för och samla vittnesmål om romernas historia. I rapporten nämns lyckosamma exempel från Sydafrika och Irland. En ungdomsledarakademi skulle kunna ge romska ungdomar ledarskapsutbildning och framtidstro och även uppmunta engagemang i samhällsfrågor. Katja och Caroline höll med om att det nu är dags att romerna själva engagerar sig politiskt och kämpar för sina rättigheter. Många är upprörda och ilskna efter det som hänt i Frankrike – förhoppningsvis kan det leda till positiva drivkrafter och envilja att förändra situationen. När vi precis skulle gå berättade Katja att hon med sina romska vänner bestämt att gå och rösta tillsammans på valdagen. Det var första gången som hennes vänner bestämt sig för att rösta. Det kommer att bli en härlig syn i Sävjaskolan på valdagen när en stor grupp romska kvinnor tågar iväg tillsammans med sina familjer för att påverka svensk politik.

Uppdatering av EU-diskussionen: EU observer skriver om att den franska massutvisningen mycket väl kan ha varit olaglig. Vi väntar nu på Kommissionens rapport i frågan.

EU-minister Birgitta Ohlsson diskuterar frågan i radio.

Det är 16 dagar kvar till valet och jag har idag valt att uppmärksamma Europas största minoritet och också vår mest eftersatta grupp: romerna. Det som händer i EU-länder som Frankrike är oacceptabelt och bryter mot den fria rörligheten. Det sätter också ljus på romernas situation i Sverige och i Uppsala. Idag besöker jag tillsammans med Europaparlamentariker Cecilia Wikström Uppsalaprojektet Romano Zor. Läs vårt pressmeddelande här.

Krafttag för att stoppa diskriminering och utvisning av romer

- Romerna i vårt land och runt om i Europa har i alla tider varit utsatta för diskriminering och förföljelser. Det är tragiskt att Uppsalas, Sveriges och Europas romer fortfarande är så utsatta för diskriminering och rasism. Det är dags att Sverige tar krafttag för att komma till rätta med de här problemen och en början vore synliggöra problemet. Jag kräver därför att Sverige inrättar en sanningskommission för att kartlägga de övergrepp och försummelser som begåtts mot den romska minoriteten de senaste 100 åren.

Det säger Maria Weimer (FP), riksdagskandidat för Uppsala med anledning av dagens besök vid projektet Romano Zor i Uppsala tillsammans med Cecilia Wikström (FP), Europaparlamentariker. Romano Zor är ett lokalt projekt som stöds av bland annat Uppsala Kommun och EU:s socialfond.

Maria Weimer menar vidare att ett viktigt steg för att motverka romernas utanförskap vore att etablera en romsk ungdomsledarakademi för unga romer som vill utbilda sig och engagera sig i samhällsfrågor.

– De massiva kränkningar av romers rättigheter som vi ser idag runt om i Europa är inte värdiga vårt moderna europeiska samhälle. Frankrikes massdeportering av romer är oförsvarbar ur en såväl moralisk som rättslig synvinkel och måste omedelbart upphöra. Det är helt oanständigt att deportera hela grupper av människor baserat på deras etniska härkomst, alla människor måste ovillkorligen få en seriös, rättvis och individuell prövning avslutar Cecilia Wikström.

Läs mer om Uppsalaprojektet Romano Zor här.

Cecilia Malmström (fp), EU-kommissionär, uttalar sig om hur Kommissionen bättre kan hjälpa romer.

Maria Leisser (fp), presenterade i juli rapporten för Delegationen för romska frågor.

Läs om hur den franska regeringen planerar att göra det ännu lättare att utvisa romer, trots att utrikesminister Kouchner hotat med att avgå pga massutvisningarna.

Idag börjar förtidsröstningen och pågår fram till valdagen. Äntligen har du chansen igen att välja vilka kandidater du vill se företräda dig i kommun, landstin och riksdag. Läs mer om hur det hela går till på valmyndighetens hemsida.

Rösta på Folkpartiet för att få en starkare liberal röst i Alliansen. En röst som står för demokrati och mänskliga rättigheter i världen, för ett starkt Europasamarbete med euro som svensk valuta. En röst för Alliansens feministiska parti. En röst för kunskap i skolan och lärlingar på arbetsplatserna. En röst för en respektfull äldrepolitik där par får bo tillsammans livet ut. En röst för en framåtlutande energipolitik som vågar bygga ny kärnkraft.

Kryssa mig för att få en liberal röst i riksdagen som driver liberal miljöpolitik, feminism, stark svensk säkerhetspolitik och ett kunskapssamhälle där det lönar sig att arbeta.

Ta en titt på Folkpartiets valsedel redan innan du går till vallokalen.

valsedel_3_03600-fp-r

Detta tal höll jag vid valupptakten  för Folkpartiet Uppsala län, 14 augusti 2010. Hoppas det kan inspirera under de sista 18 dagarna fram till valet. Så här kan Uppsala, Sverige, Europa och världen se ut om 12 år. En del bitar innehåller rätt mycket humor och måste tas med en nya salt…

Av Maria Weimer, riksdagskandidat

Det är valupptakt för Folkpartiet i Uppsala län, året är 2022. Det har alltså gått tolv år sedan vi alla samlades på valupptakt den 14 augusti 2010. Jag tänker på allt som hänt under dessa år när jag promenerar upp till Uppsala Konsert och Kongress där vi ska samlas även detta år.

Jag tänker på alla de viktiga reformer som Folkpartiet har lyckats genomföra i regeringsställning sedan 2010. Vem kunde tro att det skulle vara så lätt att förstatliga skolan och att vi därigenom lyckades höja lärarnas status ordentligt. Vem kunde tro att Jan Björklund under sin andra period som skolminister skulle vara ännu mer framgångsrik och skapa konsensus i frågan om tidiga betyg och att vi idag har en blocköverskridande överenskommelse om betyg från årskurs fyra.

Efter att Erik Ullenhag blivit migrationsminister efter valet 2010 lyckades han sätta liberal prägel på migrationspolitiken. Både Sverige och Europa har nu fått en stor dos med välbehövlig invandring. Vi har fått tiotusentals nya svenskar i Uppsala län och har nu vänt den skeva ålderskurvan i både Sverige och EU.

När jag går in på Vaksalagatan tänker jag på den tuffa valkampanjen förra året då vi valde Sveriges första folkvalda president. Efter att Kronprinsessan Victoria avgått kunde riksdagen ändra vårt styrelseskick till Republik – och tack vare hårt valarbete av bla LUF blev Lars Leijonborg förra året  vald till Sveriges president, i hård konkurrens med Margot Wallström.

När jag vänder mig om på Vaksalagatan och tittar ända bort mot Carolina Rediviva tänker jag på hur mycket Uppsala universitet har utvecklats på senare tid, förra året blev vi rankade på 20e plats bland världens bästa universitet, mycket tack vare Eva Edwardssons tid i riksdagen och den vitaliserade forskningspolitiken. Jag minns fortfarande bilden av Eva dansandes på Nobelfesten tillsammans med Uppsalas senaste Nobelpristagare i fysik.

När jag väntar vid trafikljuset vid Vaksalagatan blir jag omkörd av spårvagnen. Jag är glad att Folkpartiet kunde bidra till att bygga ett långsiktigt hållbart transportmedel med spårvagnen här i Uppsala. För tänk så mycket Uppsala län har vuxit de senaste tolv åren. Inte kunde vi ha trott det i augusti 2010.

Mycket beror det på att två nya kärnkraftsreaktorer nu har börjat byggas i Forsmark vilket har skapat en mängd nya jobb. Det i sin tur har gett uppsving för svensk industri som nu kan vara säker på en trygg elleverans. Precis som vi ihärdigt hävdade i valet 2010.

Men Uppsalas tillväxt beror också på den så kallade Hassanska eran. Så kallar uppsalaborna nämligen de åtta år då Mohammad Hassan var kommunalråd. Genom att attrahera många unga väljare växte folkpartiet enormt. Jag minns de första trevande stegen med ungdomsportalen Ung 2014. Mohammad kunde sedan förverkliga sina liberala visioner för Uppsala  – kinesiska och ryska lärs idag ut på högstadieskolor, Gränby idrottsarena har lockat många nya sportklubbar till stan och med liberal integrationspolitik har Gottsunda blivit till en av Uppsalas mest välmående stadsdelar. Numera är Mohammad landshövding här i Uppsala och hans senaste utspel var att göra om Uppsala slott till ungdomslokal.

Medan jag åker upp för rulltrapporna i konserthuset tänker jag på de stora förändringar som skett i Europa och resten av världen de senaste tolv åren. EU-kommissionens nya ordförande är en briljant turkisk kvinna. Ja – tänk att Turkiet faktiskt blev medlemmar förra året. Nästa år får EU välkomna det mest efterlängtade  nya medlemmen till unionen – Norge, har äntligen beslutat sig för att gå med.

När jag är halvvägs uppe i rulltrapporna i konserthuset ringer telefon plötsligt. Det är kabinettssekreteraren på Utrikesdepartementet. Hon vill stämma av Sveriges position inför ministermötet jag ska på i Bryssel på måndag. Där ska jag träffa mina utrikesministerkollegor från de andra EU-länderna för att vi ska skriva under ett frihandelsavtal med Nordkorea. Efter Kim Jong Ils död har landet tagit stora kliv mot demokrati och ska snart hålla sina första fria val. LUF ska resa dit såklart och kampanja för den liberala nordkoreanska presidentkandidaten.

Jag tänker på morgondagen då vi får celebert besök i Uppsala som stöd i vår kampanj. Det är ingen mindre än Ismail Kamil som kommer hit till Uppsala – han är numera president för den nya autonoma kurdiska republiken i Syrien. Efter framgångsrika år i riksdagen fick Ismail ett erbjudande han inte kunde motstå: att återvända hem och förverkliga drömmen om ett fritt Kurdistan.

När jag kommit upp för rulltrapporna får jag syn på den inbjudna talaren till kvällens valupptaktsmiddag, det är FP:s nya toppnamn på riksdagslistan i Göteborg, Dawit Isaak. Efter att ha släppts från sin eritreanska fängelsehåla ville han engagera sig för folkpartiet och driver idag frågor om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet bättre än någon annan.

Vem kunde tro att allt detta kunde ske på bara 12 år? Vem kunde tro det när vi satt på UKK i augusti 2010? Med Folkpartiets starka politik och framtidsoptimism och många år av ihärdigt arbete är allt detta möjligt.