Maria Weimer

Sedan FN:s klimatpanel drog världens uppmärksamhet till den globala uppvärmningen, har miljöfrågan varit på allas läppar. Äntligen

Toyotas elbil

har miljöfrågan blivit politisk igen och det finns ökad medvetenhet om havsdöd, föroreningar, utrotade arter mm. Debatt om miljöskador är såklart en förutsättning för förändring. Vi har en skyldighet att bevara miljön för kommande generationer och har också ett stort intresse av att göra det för vår egen skull. Om man inte längre kan bada i Östersjön utan att vara rädd för alger med nervgift – då har problemet krupit alldeles inpå vår vardag.

Men i diskussioner om miljöpolitik lever också domedagsprofetior om att vi nu alla måste tillbaka till Hedenhös, odla morotsland och sluta flyga – för att klara klimatmålet. Många tror på allvar att vi radikalt måste skala ner på både konsumtion och internationell handel för att kunna tillgodose miljökraven. Det är helt fel väg att gå. Jag vill hävda att tillväxt och utveckling är det som kan lösa problemet. Med entreprenörskap, nya uppfinningar och tekniska lösningar kan vi hitta nytt flygbränsle, använda elbilar och omvandla våra sopor till biogas.

Om just detta skrev jag tillsammans med Marit Paulsen i UNT häromveckan. Miljöteknik är nyckeln till framgång – visserligen med visst stöd från politiker som behöver ha både insikt och ge ekonomiskt stöd för att utvecklingen ska skyndas på. Vi i Sverige har kommit långt på området och borde satsa ännu mer på att exportera vår kunskap och bidra till att fler länder kan tillgodogöra sig tekniska lösningar.

Sopor på väg att bli till gas

Igår fick Uppsala besök av Anita Brodén, riksdagsledamot för Fp från Västra Götaland. Jag hade bjudit in Anita för en dag i miljöpolitikens tecken. Anita är något av en miljöguru i partiet och har ett stort engagemang för frågorna.

Vi hade valt ut Uppsalas biogasanläggning för ett studiebesök och blev snabbt imponerade av den kunniga föreläsaren, den fascinerande biogasprocessen och…måste erkännas….den ihärdiga stanken.

Uppsala biogasanläggning tar hand om ca 7000 ton organiskt avfall varje år, både hushåll, slakterier och butiker. Avfallet omvandlas på några veckor till biogas som sedan driver Uppsalas biogasbussar. Vi har idag 54 bussar i Uppsala som går på biogas, det motsvarar ca 30% av de totala kilometrarna körda. Om man gör biogas av 367 bananskal räcker det för att köra från Uppsala city ända till Sävja.

Teknikens utveckling och möjligheten att köra buss på sopor är respektingivande. Med miljöteknik kommer vi att kunna lösa en stor andel av dagens miljöproblem. Men det krävs också politiker som tror på den nya tekniken och vågar satsa, även om den är i sin linda. Och en sådan politiker var Sten Jonsson (fp) som redan i slutet av 80-talet motionerade om att bygga en biogasanläggning i Uppsala. Sten var också med på vårt studiebesök och kunde stolt konstatera att hans ”baby” var välfungerande.

Liberala ungdomsförbundet genomförde igår den träffsäkra manifestationen ”utan kärnkraft stannar Sverige” på Stockholms Centralstation och i Tunnelbanan.

Kärnkraften står för närmare hälften av Sveriges elproduktion. Våra nuvarande reaktorer har snart tjänat ut och behöver ersättas med nya. Beslut om nya reaktorer måste tas under nästa mandatperiod för att tillräckligt tid ska finnas för den långa byggprocessen. Valet den 19 september blir därför ett kärnkraftsval.

Mer träffsäkra politiska manifestationer på våra gator och torg och mer kärnkraft för Sverige.

Publicerad i UNT den 23 juli 2010.

Sedan FN:s klimatpanel drog världens uppmärksamhet till den globala uppvärmningen, har miljöfrågan varit på allas läppar.

Ökad medvetenhet om vår skadade miljö är en förutsättning för förändring. För oss som liberaler handlar människans relation till vår omvärld om frihet under ansvar. Vi har en otvetydig skyldighet att bevara miljön för kommande generationer och se till att vi kan fortsätta leva nära naturen. Men det är viktigt att vi politiker behåller huvudet kallt och inte låter oss skrämmas till ogenomtänkta kortsiktiga åtgärder.

Kraven på att politiker ska agera har haglat. Vi har hört domedagsprofetior om att världen kommer att gå under om vi inte genast slutar flyga, upphör att konsumera eller slutar föda barn. I den svenska debatten har det föreslagits att flygtrafik söder om Sundsvall ska läggas ner och att vi bör undvika handel med andra länder till förmån för svenska varor.

Klimathotet får inte användas till att inskränka människors frihet. Vårt samhälle måste kunna fortsätta utvecklas, människor fortsätta resa världen över och handla med varandra.

Vi lever i en miljömedveten värld med en hög teknologisk utvecklingstakt. Och det är just innovationer som är lösningen. Det finns flera historiska exempel på hur vetenskaplig utveckling har revolutionerat våra livsvillkor. På 70-talet var Sverige ett av de mest oljeberoende länderna i den industrialiserade världen. Tack vare utbyggd vattenkraft och kärnkraft är idag endast en liten del av vår elkonsumtion beroende av olja. På samma sätt var det med telefonledningarna på 70-talet. Om alla kineser skulle ha fast telefon skulle världens bestånd av koppar gå åt i ett nafs, menade man. Vem kunde då föreställa sig mobiltelefoner – eller satellit-TV för den delen?

I klimatdebatten får vi ofta höra hur jordens överbefolkning kommer att leda till resursbrist och svält. Men om vi tar en titt på fakta ser vi att befolkningsökningen globalt sett bromsat upp. För 20 år sedan beräknades att vi skulle bli 15 miljarder på jorden år 2050. Nu tycks siffran stanna vid 9 miljarder. Vi vet att utbildning av flickor leder till att de väljer att föda färre barn. Utbildning, och framtidshopp, är alltså nyckelfrågor för att få bukt med överbefolkningen.

Såsom folkpartister är vi framtidsoptimister och tror på teknikens möjligheter. Men vi politiker har också en roll att spela. Vi behöver sätta upp spelreglerna. En central princip är att den som smutsar ner måste betala för sig. Staten behöver säkerställa att utsläpp beskattas och att förorenare lagförs. Politiker bör också kunna ge ny teknik den nödvändiga puff den behöver för att etablera sig på marknaden, genom lån till innovationsutveckling, forskningsanslag och uppfinnarstipendier, samt genom att underlätta för europeiska patent. Vi bör förhålla oss teknikneutrala. Vår uppgift är att sätta gränser och skapa målsättningar och generellt goda villkor för forskning och utveckling. Den tredje rollen för politiken är att underlätta för människor att leva klimatsmart. Med hjälp av ny teknik och medvetandegjord energikonsumtion kan vi konsumenter ändra vårt beteende. Vi ska inte behöva sluta resa med flyg och flytta ut på landet och odla grönsaksland för att kunna leva miljövänligt. Förhastade miljökrav bör ersättas med rationella tekniska lösningar.

• I stället för att lägga ner allt flyg söder om Sundsvall är det klokare att satsa på utveckling av nytt flygbränsle och att konkurrensutsätta SJ för att möjliggöra effektivare tåg.

• I stället för att införa kilometerskatt som slår hårt mot landsbygden vill Folkpartiet införa klimatbilspremie för att gynna utsläppsfria bilar och stimulera miljöteknik.

• I stället för att bara köpa närodlat bör vi fortsätta handla internationellt helst med helt fri handel vilket underlättar för utvecklingsländer att bygga upp välfärd och utveckla egen miljöteknik.

• I stället för att fasa ut våra kärnkraftverk bör vi satsa på att bygga fjärde generationens reaktorer i Sverige, vilket garanterar koldioxidfri el, möjliggör en betydligt bättre utvinning av kärnbränslet och en förenkling av avfallsproblemet.

Europeiska unionen är vårt viktigaste miljöverktyg. På europeisk nivå kan vi stärka handeln med utsläppsrätter och lagstifta om kemikaliehantering. Storskalig energieffektivisering på europeisk nivå kan ge oss en mycket större effekt än om vi bara skulle vidta åtgärder på egen hand i Sverige. Ambitiösa mål har redan satts på EU-nivå för klimatet och den biologiska mångfalden.

Miljön engagerar och berör oss alla. Men det är viktigt att den politiska debatten inte styrs av skrämselpropaganda och panikartade åtgärder. Såsom liberaler är vi utvecklingsoptimister och tror att vetenskapens och entreprenörskapets roll är minst lika viktiga som statliga åtgärder för att lösa dagens miljöproblem.

Marit Paulsen, Europaparlamentariker (fp)

Maria Weimer, Riksdagskandidat Uppsala (fp)

Publicerad i Dagens Industri den 18 juni 2010.

Ett förnyat förtroende för ­allians­­regeringen i höstens val innebär också ett definitivt steg till på vägen mot nya kärnkraftsreaktorer i Forsmark, skriver Carl B Hamilton och Maria Weimer (FP) på DI Debatt.

Riksdagen fattade i går ett historiskt beslut att slopa det byggförbud för kärnkraft som har funnits i Sverige sedan folkomröstningen. Tillsammans med avskaffandet av den så kallade tankeförbudslagen 2006, är detta det viktigaste beslutet på länge för att utveckla en modern svensk energipolitik.

Nu kan diskussioner om framtidens kärnkraft äntligen ta vid. Hur ska framtidens kärnkraftverk konstrueras och var ska de placeras? Teknikutvecklingen har gått snabbt fram sedan ­våra gamla reaktorer byggdes. Hur tar vi bäst vara på svensk forskning och ­utländska erfarenheter på området? Det finns ännu inga svar på dessa ­frågor utan de kräver en ingående ­analys de närmaste åren.

Folkpartiets slutsats är att det är kraftbolagen – i praktiken Vattenfall, Eon och Fortum – som ska planera, bygga och driva nya reaktorer. Det är också de som avgör var och hur många reaktorer som byggs inom ramen för maximalt tio ersättningsreaktorer.

Med tanke på befolkningstillväxt och den ekonomiska expansionen i regionen kan så småningom en ny ­reaktor komma att byggas i Forsmark. Med en ny reaktor i Forsmark slipper man stora energiförluster vid ­över­föring av el.

För bara två veckor sedan valde Svensk kärnbränslehantering, SKB, att planera slutförvaringen av vårt ­svenska kärnbränsle i Forsmark. Det bety­der att infrastrukturinvesteringar redan är planerade i området.

Folkpartiet är stora Europavänner, och vi ser gärna att vi också kan exportera koldioxidren el till en gemensam europeisk energimarknad, för att på så sätt minska koldioxidutsläppen från dagens fossilbaserade anläggningar i Polen och Tyskland.

Kärnkraften blir en viktig valfråga. Alliansregeringens ­klimat­vänliga och ambitiösa energi­politik står mot stora löften och ­glädje­kalkyler från oppositionen.  I går kom Sverige ett steg närmare en trygg svensk elförsörjning. I höstens val är det väljarnas tur att ta nästa steg.

Ett förnyat förtroende för ­allians­­regeringen i höstens val innebär också ett definitivt steg till på vägen mot nya kärnkraftsreaktorer i Forsmark.

Carl B Hamilton, riksdagsledamot (FP), ordförande, näringsutskottet, talesman, energi­frågor

Maria Weimer, riksdagskandidat (FP) Uppsala län