Maria Weimer

På torsdag ska riksdagen fatta beslut om att slopa kärnkraftsförbudet. Med anledning av det skriver jag i dagens UNT tillsammans med Ismail Kamil om hur viktig kärnkraften är för klimatet och för vår välfärd.

Frågan ställer sig vad oppositionen tycker? Ja, om man läser de debattinlägg som gjorts om energifrågan kan man dra slutsatsen att oppositionen är nästan lika stora kärnkraftsvänner som Alliansen. Så här skrev de rödgröna i DN våren 2009:

”Kärnkraften vill vi successivt fasa ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering. En prövning måste därför göras varje mandatperiod.”

Det betyder att kärnkraften, även med en rödgrön regering, blir kvar under överskådlig tid. Kanske kan man till och med nödgas bygga nya kärnkraftverk när de gamla tjänat ut för att ”hänsyn till sysselsättning och välfärd” inte tillåter något annat?? Svårt att veta och svårt att säga, väljarna får alltså inga klara besked. För Miljöpartiet säger väl något helt annat? De gröna talar i stället om de stora riskeran med kärnkraften och hur man skulle vilja avveckla den omedelbart. Hur man tror på vågkraft, som idag utgör 0% av svensk elproduktion och på vindkraft som utgör 2%.

Dags för oppositionen att sluta slingra sig om kärnkraften och tala klarspråk.

En lämplig avslutning blir slutklämmen på vår artikel i UNT idag:

På torsdag tar Sveriges riksdag ett litet steg mot att trygga svensk elförsörjning. I höstens val kan du ta ett stort steg för att säkra rimliga elpriser.

Följande debattartikel publicerades i UNT av Ismail Kamil och mig. Vi är Fp:s två toppnamn i Uppsala län, valet 2010.

Sveriges elproduktion bygger till nära hälften på kärnkraft. Inom några år kommer dock reaktorer att behöva stängas av på grund av åldersskäl. Den gångna vargavintern, där en del kärnkraftsreaktorer stod stilla, ger oss en klar bild av hur det kan bli utan kärnkraft. Folkpartiet tycker det måste bli tillåtet att bygga nya kärnreaktorer för att ersätta de gamla.

Sveriges riksdag kommer med all sannolikhet att på torsdag rösta för en ny kärnkraftspolitik. Förslaget innebär bland annat att beslutet om avveckling av kärnkraften upphävs från och med 1 augusti i år och att ny kärnkraft blir tillåten från och med 1 januari 2011.

Våra politiska motståndare som vill stänga Forsmark och Oskarshamn brukar framhäva alternativa energikällor som lösning. Visst ska forskningen kring förnybara källor fortsätta men att tro att sol, vind och vatten kan ersätta kärnkraftverken under de kallaste februarinätterna – det är naivt.

Vindkraften står för i genomsnitt cirka två procent av elproduktionen. När det var som kallast och mest vindstilla levererade vindkraften i genomsnitt en procent av den totala elproduktionen.

Elen är viktig för Sveriges välstånd och ekonomiska utveckling. Enbart förnybara källor kommer inte under de kommande decennierna att kunna leva upp till vårt behov av en omfattande och stabil elproduktion. Det finns bara två realistiska utgångar vid ett avskaffande av kärnkraften: antingen tvingas svensk basindustri läggas ned eller så måste Sverige börja importera rysk gas och kolkraft.

För oss är det självklart att de gamla kärnreaktorerna ska ersättas med nya. Kärnkraften behövs för att säkerställa rimliga elpriser för villaägare och för att behålla och utveckla svensk basindustri.

På torsdag tar Sveriges riksdag ett litet steg mot att trygga svensk elförsörjning. I höstens val kan du ta ett stort steg för att säkra rimliga elpriser.

Ismail Kamil
Maria Weimer
riksdagskandidater (FP)

Idag har aktivister från Greenpeace klättrat upp på kärnkraftverket Forsmark i protest mot riksdagens planerade omröstning om att slopa byggförbudet för kärnkraft.

Greenpeace får gärna tala om för mig hur vi ska klara Sveriges elförsörjning utan kärnkraft. Som riksdagskandidat för Folkpartiet i Uppsala driver jag att Sverige behöver nya kärnkraftverk i god tid innan våra gamla reaktorer har tjänat ut.

Folkpartiet har länge framhävt kärnkraftens betydelse för svensk energiförsörjning. Mer än 50 % av Sveriges elproduktion kommer från kärnkraft. I dagsläget beräknas cirka 300 000 arbetsplatser i den svenska basindustrin vara beroende av el från kärnkraft.

I Forsmark här i Uppsala län finns tre kokvattenreaktorer, av totalt tio svenska reaktorer. En av Forsmarks reaktorer fyllde 30 år i förrgår och anläggningen är bland Sveriges yngsta med byggår 1980, 1981 och 1985. Det betyder att de har cirka 20 år kvar i drift om de underhålls och effektivitetshöjningar genomförs som de ska.

Åter till Greenpeace. Visst har deras utklädnad till sol, vind och vatten en viss poäng. Sverige ska fortsätta satsa på förnyelsebar energi och det har redan fastslagits i Alliansens energiöverenskommelse från våren 2009. Det är ett mål för framtiden men inget vi kan lita på idagsläget.Vindkraft utgör bara 2 % av svensk elproduktion i dag och nya satsningar ska göras kommer det att ta tid. Men även om vi täcker hela Sverige med vindkraftverk kan vi ändå inte få en glödlampa att lysa när vinden har mojnat.

Jag utlovade häromdagen på bloggen att jag skulle bena ut min vision om liberal miljöpolitik. Här följer några rader. Först ett tack till er som skrivit till mig om era hjärtefrågor för miljön, hoppas kunna svara er så småningom.

För mig som liberal är det viktigt att inte påtvinga människor en viss livsstil. Klimathotet ska inte göras till skäl för politiska pekpinnar om hur människor ska leva.

Som folkpartist är jag framtidsoptimist och vill verka för liberala svar på miljöproblemen.

Om vi börjar med den övergripande frågan om klimatet. Jag tror precis som en majoritet i forskarvärlden att en del av jordens uppvärmning vi sett på senare år är antropogen, dvs orsakad av människan. För att sakta ner uppvärmningstakten anser jag att vi människor bör anstränga oss för att minska koldioxidutsläppen. Precis som utvecklingsländerna hävdar, har västvärlden och industriländerna bidragit till den största delen av koldioxidutsläppen. För att kunna påverka u-länder (som ju i dagsläget är de största bovarna) att sänka sina utsläpp tycker jag därför att vi bör gå före såsom moraliska förebilder och för att utveckla ny miljöteknik.

Klimatåtgärder måste vidtas på ett internationellt plan, genom FN och EU. Koldioxidskatt, utsläppsrätter och trängselavgifter är viktiga instrument. De stora skiljelinjerna mellan partierna och blocken uppstår när vi diskuterar hur mycket koldioxidskatt vi kan acceptera. I Folkpartiet är vi kritiska till miljöpartiets förslag till kilometerskatt som skulle slå hårt mot företag framför allt i skogslänen och som troligtvis skulle leda endast till marginella minskningar av utsläppet. I stället föreslår vi en klimatbilspremie där staten subventionerar utsläppsfria bilar. Vi tror heller inte på förslaget att lägga ner allt flyg söder om Sundsvall som länge varit ett mp-krav. Hellre tror jag på en satsning på nytt flygbränsle för att minska utsläppen och på att konkurrensutsätta SJ för bättre och billigare tåg (som kanske till och med kan ankomma i tid) för att på längre sikt kunna ersätta kortdistansflyg. Dessutom bör staten sluta ge statligt stöd till olönsamma flygbolag såsom SAS.

Det börjar bli lite halvmörkt utanför fönstret till och med här i den härjedalska sommarnatten där jag befinner mig ikväll. Detta får därför bli slutet på del 1 om liberal miljöpolitik. Fortsättning följer.

På fredag ska jag debattera miljöpolitik mot miljöpartiets riksdagsledamot i Uppsala, Helena Leander. Inför debatten tänkte jag skriva om min syn på miljöpolitiken här på bloggen.

Men innan jag gör det vill jag gärna veta vad du tycker om saken. Vilken är din viktigaste miljöfråga? Skriv en rad om vad du tycker här på bloggen (under ”kommentarer”) eller på min Facebooksida.