Maria Weimer

Söndagsfrukosten präglas av två nyheter: S sjunker som en sten i opinionen och FP föreslår ny satsning på kärnkraftsingenjörer.

Socialdemokraterna slår nya rekord nästan varje dag: bottenrekord. Vi läser gång på gång att de uppnått ett nytt lågvattenmärke, ”lägst sedan valet 1996″ eller ”sämst sedan 1990-talet”. Själv förundrades jag redan vintern 2006-2007 över att partiet inte genomförde en bättre och mer djupgående reformering och omdaning. Det finns många kloka Socialdemokrater som skulle kunna bidra till nytänkande i partiet om det bara skulle finnas lite mer lyhördhet och öppenhet. Men det är väl inte förrän efter ett andra katastrofval som sådana nytänkare kan få utrymme…

Media om dagens mätning: Aftonbladet, Expressen, DN. Bloggar som kommenterar: Mathias Sundin, Ankarsjö.

FP föreslår mer satsningar på kärnkraft i dagens DN-debatt. Vi behöver ca 1000 nya civilingenjörer med inriktning på kärnkraftsteknik för att säkra kvalificerad kompetens, det skriver Jan Björklund, Tobias Krantz och Jonas Abrahamsson.

Jag skriver själv i dagens Arbetarbladet tillsammans med Ann-Cathrin Larsson (vår liberala stjärna i Älvkarleby) om hur viktig kärnkraften är för norra Uppland både för alla de som arbetar i och omkring kärnkraftverket i Forsmark och för stora industrier som behöver en garanterad energiförsörjning. (länken kommer snart, AB har inte lagt ut artikeln på nätet än…)

Imorgon rullar min personvalskampanj vidare och jag kommer att besöka Folkpartiet i Älvkarleby och Stora Enso i Skutskär för at diskutera företagets miljöarbete och deras stora behov av trygg elleverans.

Socialdemokraterna under Mona Sahlin talar allt mer sällan om EU. Sedan Margot Wallström lämnade sin post i Bryssel hör vi nästan inget alls om den allt viktigare politiska union som i mångt och mycket påverkar vår vardag. Visserligen fick Vänsterpartiet böja sig för en måttligt EU-positiv linje i de rödgrönas utrikespolitiska program. Men som jag har skrivit tidigare på bloggen så skrevs EU:s betydelse ner till förmån för FN – vilket är att jämföra äpplen med päron.

När det nu uppstår ett tomrum i EU-frågorna så fylls det med kritik. Socialdemokraterna verkar inte orka bromsa Vänsterpartiets EU-skeptiska retorik. Kanske för att Socialdemokratiska EU-vänner blivit färre, kanske för att man prioriterar andra strider. Om detta skriver Annika Ström Melin mycket klokt i dagens DN. Läs och oroas med mig över vart EU-frågorna ska ta vägen om de rödgröna vinner valet.

Dagens nyhet om socialdemokraternas toppnamn till Europaparlamentsvalet sätter verkligen ribban för EU-politiken i partiet. EU-hataren och upprorsmakaren Marita Ulvskog ska toppa partiets EU-vallista. Så viktig är Europadebatten för Mona Sahlin att hon väljer att fronta en person som är uppenbart okunnig om EU och dessutom starkt ogillar hela projektet? Så viktig är Europadebatten för Sveriges största parti att man väljer att låta EU-debatten domineras av en onyanserad EU-kritiker?

Men kanske bör jag i stället se Marita och hennes galna utspel som en tillgång för oss EU-vänner…?

De senaste dagarna har en diskret EU-debatt pågått på DN:s debattsida. Utrikesminister Bildt och EU-minister Malmström beskriver svensk EU-debatt som provinsiell och menar att Sverige nu äntligen fått en röst i EU. Eliasson hävdar att deras beskrivning är historieförfalskning och ger läsarna en lång lista på allt som den socialdemokratiska regeringen drivit i EU.

Men båda har fel. Bildt har fel i att socialdemokraterna inte drivit en aktiv politik i EU inom utrikes- och säkerhetsområdet. Sverige har varit drivande för en relativt aktiv europeisk utrikespolitik och tagit initiativ till bland annat starkare civil krishantering. Svagheten har snarare bestått i att realpolitiken inte har saluförts på hemmaplan. Och här har Eliasson fel: svensk EU-debatt har länge varit provinsiell. Detta har troligtvis att göra med den djupa splittring i EU-frågan som fortfarande finns i socialdemokratin.

Senast i EU-valet 2004 märktes den av när starka socialdemokratiska fästen kampanjade för Anna Hedh, EU-kritisk kandidat till EU-parlamentet, samtidigt som partitoppen försökte driva EU-vänliga kandidater. Oenigheten i EU-frågan har bidragit till att den förra regeringen inte vågat skryta med sina bragder i EU. Vilket är synd. Det är den svenska EU-debatten som tagit stryk.

Tystlåtenheten om EU-frågorna har gjort att svenskarna är mer skeptiska till unionen än många andra länder. Tveksamheten till EU är nog också i viss mån kopplad till svensk alliansfrihet och det informationsvakuum som finns kring svenskt försvarssamarbete med andra länder.

I stället för att diskutera historieskrivningen på DN-debatt borde Bildt och Eliasson lägga tid på att diskutera sakfrågorna i EU-politiken i den svenska debatten. En debatt-duell runt om på Sverige högskolor vore ett bra sätt att sparka igång en rejäl EU-debatt.

Efter fem dagars skandaler, mediadrev och bekännelser ska det bli härligt att få debattera sakfrågor.

Skolfrågan är en av de absolut viktigaste frågorna för Sveriges framtid, och det är en valfråga med solklara ideologiska skiljelinjer. Kunskapsfokus eller elevdemokrati, läxor eller mer fritid… det är frågor som jag tror är avgörande för att svenska barn i framtiden ska kunna läsa och skriva ordentligt. Skolfrågan är också intressant för att den är en klassfråga. Elever från akademikerhem har sällan problem att klara godkänt i skolan. Klassresan börjar i klassrummet. Det är de svaga eleverna som tjänar mest på tydliga och tidiga betyg och tysta lugna klassrum.

Jag har tillsammans med Liberala ungdomsförbundet i Uppsala utmanat (s), (v) och (mp) till debatt om skolfrågorna. Tyvärr har (v) tackat nej.

Debatterna drar igång idag på Stora torget i Uppsala:

kl 13.00 debatt mot (mp) Helena Leander

kl 13.30 debatt mot (s) / S-studenter Laboremus ordf Marika Lindgren Åsbrink