Home » Artiklar, Hemsida, Uppsala

Uppsala år 2020

1 september 2010 1 kommentar

Detta tal höll jag vid valupptakten  för Folkpartiet Uppsala län, 14 augusti 2010. Hoppas det kan inspirera under de sista 18 dagarna fram till valet. Så här kan Uppsala, Sverige, Europa och världen se ut om 12 år. En del bitar innehåller rätt mycket humor och måste tas med en nya salt…

Av Maria Weimer, riksdagskandidat

Det är valupptakt för Folkpartiet i Uppsala län, året är 2022. Det har alltså gått tolv år sedan vi alla samlades på valupptakt den 14 augusti 2010. Jag tänker på allt som hänt under dessa år när jag promenerar upp till Uppsala Konsert och Kongress där vi ska samlas även detta år.

Jag tänker på alla de viktiga reformer som Folkpartiet har lyckats genomföra i regeringsställning sedan 2010. Vem kunde tro att det skulle vara så lätt att förstatliga skolan och att vi därigenom lyckades höja lärarnas status ordentligt. Vem kunde tro att Jan Björklund under sin andra period som skolminister skulle vara ännu mer framgångsrik och skapa konsensus i frågan om tidiga betyg och att vi idag har en blocköverskridande överenskommelse om betyg från årskurs fyra.

Efter att Erik Ullenhag blivit migrationsminister efter valet 2010 lyckades han sätta liberal prägel på migrationspolitiken. Både Sverige och Europa har nu fått en stor dos med välbehövlig invandring. Vi har fått tiotusentals nya svenskar i Uppsala län och har nu vänt den skeva ålderskurvan i både Sverige och EU.

När jag går in på Vaksalagatan tänker jag på den tuffa valkampanjen förra året då vi valde Sveriges första folkvalda president. Efter att Kronprinsessan Victoria avgått kunde riksdagen ändra vårt styrelseskick till Republik – och tack vare hårt valarbete av bla LUF blev Lars Leijonborg förra året  vald till Sveriges president, i hård konkurrens med Margot Wallström.

När jag vänder mig om på Vaksalagatan och tittar ända bort mot Carolina Rediviva tänker jag på hur mycket Uppsala universitet har utvecklats på senare tid, förra året blev vi rankade på 20e plats bland världens bästa universitet, mycket tack vare Eva Edwardssons tid i riksdagen och den vitaliserade forskningspolitiken. Jag minns fortfarande bilden av Eva dansandes på Nobelfesten tillsammans med Uppsalas senaste Nobelpristagare i fysik.

När jag väntar vid trafikljuset vid Vaksalagatan blir jag omkörd av spårvagnen. Jag är glad att Folkpartiet kunde bidra till att bygga ett långsiktigt hållbart transportmedel med spårvagnen här i Uppsala. För tänk så mycket Uppsala län har vuxit de senaste tolv åren. Inte kunde vi ha trott det i augusti 2010.

Mycket beror det på att två nya kärnkraftsreaktorer nu har börjat byggas i Forsmark vilket har skapat en mängd nya jobb. Det i sin tur har gett uppsving för svensk industri som nu kan vara säker på en trygg elleverans. Precis som vi ihärdigt hävdade i valet 2010.

Men Uppsalas tillväxt beror också på den så kallade Hassanska eran. Så kallar uppsalaborna nämligen de åtta år då Mohammad Hassan var kommunalråd. Genom att attrahera många unga väljare växte folkpartiet enormt. Jag minns de första trevande stegen med ungdomsportalen Ung 2014. Mohammad kunde sedan förverkliga sina liberala visioner för Uppsala  – kinesiska och ryska lärs idag ut på högstadieskolor, Gränby idrottsarena har lockat många nya sportklubbar till stan och med liberal integrationspolitik har Gottsunda blivit till en av Uppsalas mest välmående stadsdelar. Numera är Mohammad landshövding här i Uppsala och hans senaste utspel var att göra om Uppsala slott till ungdomslokal.

Medan jag åker upp för rulltrapporna i konserthuset tänker jag på de stora förändringar som skett i Europa och resten av världen de senaste tolv åren. EU-kommissionens nya ordförande är en briljant turkisk kvinna. Ja – tänk att Turkiet faktiskt blev medlemmar förra året. Nästa år får EU välkomna det mest efterlängtade  nya medlemmen till unionen – Norge, har äntligen beslutat sig för att gå med.

När jag är halvvägs uppe i rulltrapporna i konserthuset ringer telefon plötsligt. Det är kabinettssekreteraren på Utrikesdepartementet. Hon vill stämma av Sveriges position inför ministermötet jag ska på i Bryssel på måndag. Där ska jag träffa mina utrikesministerkollegor från de andra EU-länderna för att vi ska skriva under ett frihandelsavtal med Nordkorea. Efter Kim Jong Ils död har landet tagit stora kliv mot demokrati och ska snart hålla sina första fria val. LUF ska resa dit såklart och kampanja för den liberala nordkoreanska presidentkandidaten.

Jag tänker på morgondagen då vi får celebert besök i Uppsala som stöd i vår kampanj. Det är ingen mindre än Ismail Kamil som kommer hit till Uppsala – han är numera president för den nya autonoma kurdiska republiken i Syrien. Efter framgångsrika år i riksdagen fick Ismail ett erbjudande han inte kunde motstå: att återvända hem och förverkliga drömmen om ett fritt Kurdistan.

När jag kommit upp för rulltrapporna får jag syn på den inbjudna talaren till kvällens valupptaktsmiddag, det är FP:s nya toppnamn på riksdagslistan i Göteborg, Dawit Isaak. Efter att ha släppts från sin eritreanska fängelsehåla ville han engagera sig för folkpartiet och driver idag frågor om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet bättre än någon annan.

Vem kunde tro att allt detta kunde ske på bara 12 år? Vem kunde tro det när vi satt på UKK i augusti 2010? Med Folkpartiets starka politik och framtidsoptimism och många år av ihärdigt arbete är allt detta möjligt.

1 kommentar »

Skriv en kommentar

Skriv din kommentar nedan, eller använd trackback från din egen webbplats. Det finns också RSS feed för kommentarer.

Vara trevlig och skriv inget spam.

Detta är en Gravatar-aktiverade webblogg. För att få din egen globalt erkända avatar, registrera dig på Gravatar.