Maria Weimer

Text om orangea revolutionen i Ukraina. Hemsidan www.luf.se, januari 2005.

Efter 14 år av självständighet har Ukraina äntligen blivit fritt. När Viktor Jusjtjenko gick segrande ur den upprepade andra valomgången den 26 december stod det klart: Vi kan välkomna ännu en demokrati i Europa. Det tål att firas! Den demokratiska segern kan i högsta grad tillskrivas det ukrainska folket som med flaggor och plakat protesterade mot valfusket i november. En fredlig revolution har ägt rum igen, precis lika imponerande som serbernas protester mot Milosevic i oktober 2000.

Nyheten om demokratins seger är särskilt glädjande för att Ukraina ligger i en region som lider brist på demokrati. Dess vitryska grannar utgör idag Europas sista diktatur och allsmäktige Lukasjenko genomförde i höstas ytterligare en folkomröstning med syfte att förlänga sitt eget mandat. Förtrycket och förföljelsen av oppositionella i Vitryssland har hittills förhindrat en folklig resning i landet. Men förhoppningsvis kan den ukrainska segeryran smitta av sig på grannlandet i norr. Även Ryssland skulle kunna lära sig en del av Ukraina. President Putin har under de senaste åren dragit åt sig en stor del av makten i Ryssland och även försökt styra grannländerna som vore de fortfarande sovjetiska lydstater.

Under krisen i november när det första valresultatet ännu var oklart utgjorde EU en viktig medlare i konflikten. Vissa bedömare beskrev läget som den värsta spänningen mellan EU och Ryssland sedan kalla kriget. Kanske hade de rätt. Det viktiga är att EU gick segrande ut dragkampen. Tack vare en enad och konsekvent linje kunde EU med hjälp av dess utrikespolitiske talesman Solana ge den ukrainska oppositionen det stöd den behövde för att framtvinga en andra valomgång. Ukraina är och förblir en självklar framtida EU-medlem och Jusjtjenkos valseger har på allvar stakat ut Ukrainas väg västerut. En extra eloge vill jag ge till Polen, grannlandet som var det första EU-land att resa till Ukraina och uttala sitt ensidiga stöd för Jusjtjenko. Polen är i många avseende ett föregångsland, som efter egna erfarenheter hårdnackat försvarar demokrati och mänskliga rättigheter.

Valresultatet betyder tyvärr inte att Ukraina går en sorgelös tid till mötes. Landet styrs till stor del av mäktiga oligarker som var starkt knutna till avgående president Kutjma. Ukraina är splittrat mellan den rysktalande och mer ryssvänliga östra delen och den ukrainsktalande mer västorienterade västra delen av landet. De senaste månaderna har ett flertal nyckelpersoner kring Kutjma begått självmord och fler skandaler och förskingringar väntar på att uppdagas. Därför behöver Ukraina allt stöd vi kan ge. De demokratiska partierna i landet behöver moraliskt och politiskt stöd från systerpartier runt om i Europa.

Förhoppningsvis kommer Janukovitj snart att ge upp striden och acceptera valresultatet. Fram till dess hoppas jag att Jusjtjenkos anhängare fortsätter att tälta på paradgatan i Kiev och att vi behåller våra orangea sjalar på till dess att valets segrare svurits in som president.

Maria Weimer
Förbundsstyrelseledamot Liberala Ungdomsförbundet